Solnedgång i Sihanoukville
Igår var vi alla och solade och badade på Victory Beach som ligger några kilometer från Serenity Beach här i Sihanoukville, det var fint men absolut inte mer än så. Efter det drog vi till Victory Hill för att besöka Snake House, vi åt en god lunch på ett bord fyllt med ormar.
Dem hade även en krokodilfarm där alla krokodiler bara sov vilket inte var en jättehöjdare men självklart alltid roligt med lite krokodiler.
Dem hade även en krokodilfarm där alla krokodiler bara sov vilket inte var en jättehöjdare men självklart alltid roligt med lite krokodiler.
Kvällen avslutades vid en lite öde klippa med några öl och en vacker solnedgång.
Finner inga ord
Summa Summarum Laos
Landet är enligt många och även oss ganska likt Thailand men har dock inga stränder.
Visste du
att man redan som nioåring eller ännu tidigare får börja köra scooter/moped?
att man får köra hur många man vill på en scooter helt utan hjälm?
att det inte finns någon kontinuerlig sopsortering samt sophämtning?
att öl är billigare en coca cola?
att de flesta husen byggs ca 2 meter ovanför marken pga översvämningsrisken?
att husen som är målade ofast är målade med skrikrosa, snorgrönt eller babyblått?
att det finns en tupp vart du än är?
att barnen börjar jobba redan vid 5 års ålder, då med att bidra med mat på bordet?
att det ses som oartigt att äta med gaffel även fast du får en när du ska äta?
att 1 paket cigaretter kostar 5 kronor?
att alla pojkar spenderar 1 månad till 3 år som munkar?
att de flesta djuren betar helt fritt och utan inhängnad?
att 1 kg pantburkar ger ca 4.50:-?
att man som vanlig arbetare tjänar ca 300:-/månaden?
att Laos är ett av världens fattigaste länder med ca 6 miljoner invånare?
Det får en att tänka lite annorlunda.
Visste du
att man redan som nioåring eller ännu tidigare får börja köra scooter/moped?
att man får köra hur många man vill på en scooter helt utan hjälm?
att det inte finns någon kontinuerlig sopsortering samt sophämtning?
att öl är billigare en coca cola?
att de flesta husen byggs ca 2 meter ovanför marken pga översvämningsrisken?
att husen som är målade ofast är målade med skrikrosa, snorgrönt eller babyblått?
att det finns en tupp vart du än är?
att barnen börjar jobba redan vid 5 års ålder, då med att bidra med mat på bordet?
att det ses som oartigt att äta med gaffel även fast du får en när du ska äta?
att 1 paket cigaretter kostar 5 kronor?
att alla pojkar spenderar 1 månad till 3 år som munkar?
att de flesta djuren betar helt fritt och utan inhängnad?
att 1 kg pantburkar ger ca 4.50:-?
att man som vanlig arbetare tjänar ca 300:-/månaden?
att Laos är ett av världens fattigaste länder med ca 6 miljoner invånare?
Det får en att tänka lite annorlunda.
The War Museum in Siem Reap
Under Vietnamkriget droppade amerikanerna 2 miljoner ton bomber över Kambodja för att förhindra nordvietnamesiska armen att använda sig av vägar genom landet.
Idag finns det fortfarande över 3 miljoner outlösta minor runt om i Kambodja och det är folk som dagligen jobbar med att få bort dom, förmodligen ett av världens farligaste jobb. När det regnar blir det ännu farligare då bomberna kan förflytta sig, så de som jobbar hoppas på att det håller sig torrt.
Helipkoptern var helt galet stor
Pol Pot gav Kambodjaner dessa spadar och bad de gräva sin egen grav, när de var klara tog han den taggiga sidan på spaden och högg dem i huvudet med den.
Saloth Sar, mer känd som "Pol Pot" (Står för Political Potential) var partiledare för kommunistpartiet i Kambodja mellan 1963-1979 och även Kambodjas regeringschef 1976-1979, under denna tid iscensatta han ett av historiens grymmaste folkmord. 1,7 miljoner människor skall ha dött mellan åren 1975-1979. Han ville i princip utrota icke-önskvärda folkgrupper som inte skulle passa in i visionen om en ren khmer-stat.
Använda gasmasker från vietnamkriget
På minfältet
Det fanns landminor som var fyllda med kulor som när dom smällde flög in i personen och gjorde ofta att personen förblödde till döds pågrund av dom stora skadorna istället för att dö direkt
En kinesisk verision av amerikanernas vapen , som tro det eller ej, kunde skjuta 7km långt och hade en sprängradie på 100m.
Skotthål från en AK47
Varje sticka ni ser i marken är nedsatt för att markare en borttagen mina
Idag finns det fortfarande över 3 miljoner outlösta minor runt om i Kambodja och det är folk som dagligen jobbar med att få bort dom, förmodligen ett av världens farligaste jobb. När det regnar blir det ännu farligare då bomberna kan förflytta sig, så de som jobbar hoppas på att det håller sig torrt.
Helipkoptern var helt galet stor
Pol Pot gav Kambodjaner dessa spadar och bad de gräva sin egen grav, när de var klara tog han den taggiga sidan på spaden och högg dem i huvudet med den.
Saloth Sar, mer känd som "Pol Pot" (Står för Political Potential) var partiledare för kommunistpartiet i Kambodja mellan 1963-1979 och även Kambodjas regeringschef 1976-1979, under denna tid iscensatta han ett av historiens grymmaste folkmord. 1,7 miljoner människor skall ha dött mellan åren 1975-1979. Han ville i princip utrota icke-önskvärda folkgrupper som inte skulle passa in i visionen om en ren khmer-stat.
Använda gasmasker från vietnamkriget
På minfältet
Det fanns landminor som var fyllda med kulor som när dom smällde flög in i personen och gjorde ofta att personen förblödde till döds pågrund av dom stora skadorna istället för att dö direkt
En kinesisk verision av amerikanernas vapen , som tro det eller ej, kunde skjuta 7km långt och hade en sprängradie på 100m.
Skotthål från en AK47
Varje sticka ni ser i marken är nedsatt för att markare en borttagen mina
Angkor Wat ett av världens 7 underverk
Nu har vi kommit fram till vårt nya guesthouse Mandalay inn. Ett guesthouse mer centralt än det andra som låg en bit utanför stan. Vårt nya guesthouse är väldigt trevligt med serviceinriktad personal som gör sitt yttersta för att göra oss nöjda, vilket vi är. Gymmet på takvåningen är ju inte fy skam det heller även om kvaliteten på maskinerna går att disskutera men till det pris vi betalar så är det helt okej.
Vi tog det ganska lungt första dagen vi besökte dagsmarknaden och hittade några fynd Adam och Joel hittade en varsin klocka och även lite kläder och väska som blev mycket prisvärda.
Till middagen så letade vi länge efter resturangen BBQ Resaurant som lonely planet hade rekomenderat men tyvär hittade vi inte till denna vilket var konstigt då vi vet att vi var på rätt gata, men den kanske hade stängt igen. Vi gick istället ner på stan och åt på ett annat bbq-ställe men tyvär kommer vi inte nämna dess namn då den tyvär inte var värd det.
Vi gick och lade oss vid 20.00-tiden eftersom vi skulle upp 04.30 för att se soluppgången vid Angkor Wat.
Klockan ringde som sagt 04.30 och Joel va allt annat än glad som ni kanske ser på bilden nedan. Men klockan 05.00 så mötte vi upp vår tuk-tuk utanför vårt hotell som vi hade bokat dagen innan. Vi fick en mycket trevlig chaufför som vi bokat upp hela dagen. Han körde oss till Angkor Wat templet och vi var verkligen inte ensamma, ca 500 turister hade samlats vid templet där vi allesammans skulle skåda soluppgången tillsammans. Efter en ganska lång väntan började det ljusna och efter en kvart till såg vi solen stiga över templet och ett sus hördes över den stora folkmassan.
Klockan ringde som sagt 04.30 och Joel va allt annat än glad som ni kanske ser på bilden nedan. Men klockan 05.00 så mötte vi upp vår tuk-tuk utanför vårt hotell som vi hade bokat dagen innan. Vi fick en mycket trevlig chaufför som vi bokat upp hela dagen. Han körde oss till Angkor Wat templet och vi var verkligen inte ensamma, ca 500 turister hade samlats vid templet där vi allesammans skulle skåda soluppgången tillsammans. Efter en ganska lång väntan började det ljusna och efter en kvart till såg vi solen stiga över templet och ett sus hördes över den stora folkmassan.
Joel var den enda som vågade gå nära
Helt sjuka inristningar i väggarna
Efter soluppgången så var vi rikigt hungriga då vi inte ätit frukost än så satt vår klassiska rätt med nudlar och kyckling riktigt bra. Vi spejade runt i templet som var massivt med många detaljer på väggarna som var minst sagt imponerande.
Nippleslip
Nippleslip
Efter detta så besökte vi 3-4 tempel till som alla var väldigt fina men vi mattades av ju längre dagen gick då solen steg, värmen ökade och svetten rann.
Högst upp i dörren i mitten står Adam stolt då han sprungit uppför ett antal långa trappor
Vi alla tre är fortfarande vänner
Ett nytt guesthouse kanske? =)
Efter 7 timmars tittande och åkande så var turen över, vi var väldigt nöjda och vi avslutade turen med en varsin "Angkor" den lokala ölen som satt som en smäck i den stekande solen.
Nu ligger vi i vårt guesthosue och snackar massa skit och har allmänt trevligt, vi tänkte gå ut på stan snart och möta upp några svenskar som vi träffat på och senare äta middag.
Stay tuned!
4000 öar och en översvämmad bussresa
Nu var det ett tag sedan sist, det är inte så jättemycket som har hänt mer än att vi tagit oss vidare, det känns redan som vi varit här i 2 månader och vi har redan över 50 timmars bussresetid.
Just för tillfället sitter vi vid poolen i Siem Reap (Kambodja), vi kom hit mitt i natten och tuk-tuk förarna hade redan bestämt destination så idag blir det till att byta guesthouse. Påvägen hit var vi tvungna att stanna in flera gånger pågrund av översvämmade vägar men vi hoppas det ska se bra ut när vi tar en cykelrunda senare idag.
Så vad har hänt sedan sist, vi har som sagt rest en hel del och då via buss så det är därför vi inte kunnat höra av oss. Senaste stoppet var vid 4000 öar som ligger längst ner i Laos, det är inte så häftigt som namnet får det att låta, men det finns absolut en hel del öar. Vi kom till 4000 öar på morgonen och bestämde oss för att göra Asiens största (och då på bredden största) vattenfall, så efter att ha åkt ut på ön Don Kong så checkade vi in och åkte sedan tillbaka för att ta oss ner till vattenfallet. Det var lite av en besvikelse när vi kom fram då det inte såg ut som vi föreställt oss men det var helt klart en upplevelse. Alla sa i mun på varandra "tänk om vi åkt water rafting där", ja det hade verkligen varit något. =)
Efter vattemfallet och 4000 öar som vi tyvärr inte hann se så jättemycket av begav vi oss vidare mot Kambodja.
Vi gick som vanligt uop tidigt och käkade som vanligt fried rice with chicken (vi ska bya matvanor) och spelade lite kort tills båten kom och hämtade oss och två andra killar vi träffat häromdagen.
Vid gränsen till Kambodja blev allt kaos, vi sprang omkring som nyckläckta kycklingar som inte har en aning om vad som händer. Vi gör fel, lyckas ändå ta oss vidare, gör fel igen och blir skitsvettiga eftersom det är hur varmt som helst ute plus att vi har ett antal kilon på ryggen också. Tillslut lyckas vi få till allting och vi kommer över gränsen, vi betalade 26 dollar i var och det verkade som om vi klarat oss lindrigt undan då andra kom upp över 30. Så nu väntade en bussresa på ca 10 timmar som senare blev ca 12, och nu sitter vi här vid poolen och ska precis beställa in fruktsallad och annat smarrigt.
Longboat var det som gällde till och från ön
Joel och Mesch var modiga nog att ta sig ända ut
Vattenfallet och Mesch vid trädet
Här tog Joel en färsk bambuskottsdricka eller om det var någonting annat det vet vi inte
Soluppgången från vårt guesthouse på 4000 öar (Don Kong)
Kong Lo Cave
Tja tja bloggen!
Vi vaknade tidigt på morgonen för att dra iväg mot den berömda tunneln, då vi inte riktigt har tid att stanna för den berömda loopen så bestämde vi oss för att göra en 1-day-trip vilket innebar en ganska behaglig biltur.
Från utsiktsplatsen påväg mot Kong Lo Cave
Efter halva resan så stannade vi på en utsiktsplats och tog några rikigt fina bilder, efter det fortsatte resan fram till tunneln.
Man kan nästan se det stora gapet (ca 10m i diameter)
När vi väl kom fram så möttes vi av en fantastisk natur som ni kan se ovan. och vi märkte snabbt att gympaskor inte var det bästa valet idag, grattis Joel som även denna gången envisades med flippflopp och äntligen fick rätt då vi fick gå mycket i vattnet för att komma i och ur båten.
On the way
Inne i grottan och påväg till båtarna
Omöjligt att beskriva hur det egentligen såg ut
Väl framme på andra sidan tunneln var det underbar utsikt över floden
Det stora gapet
Ett litet vattenfall var det sista vi såg innan vi lämnade den underbara grottan
Nu sticker vi vidare till Pakse som ligger ca 7 timmar från Tha Khaek, därifrån tar vi förhoppningsvis en ny buss ner till 4000 islands och sedan in i Kambodja. Vi hörs säkert innan Kambodja, stay tuned.
Vi vaknade tidigt på morgonen för att dra iväg mot den berömda tunneln, då vi inte riktigt har tid att stanna för den berömda loopen så bestämde vi oss för att göra en 1-day-trip vilket innebar en ganska behaglig biltur.
klockan 8 på morgonen gick vår minivan från vårat guesthouse. Vi hade en 3-timmarsresa framför oss, en enkel match för oss nu när vi har vart i Asien i två och en halv vecka och ett antal bra mycket längre bussresor bakom oss.
Den 7km långa och stora grottan går inte att beskriva med ord, den måste upplevas.
Som vanligt så råkade vi ut för en liten olycka i början av vår båttur, det är ganska strömt i vissa delar av tunneln och då man sitter i en liten longtailboat eller vad det nu kallas så är den väldigt vinglig. Vi fick alla lite flashbacks från water raftingen men kunde ganska snart lugna ner oss och njuta av den fina grottan.
Den här gången följde även Joel med och vi hookade upp med några andra backpackers från samma guesthouse som oss så totalt var vi 6 personer. Alla hade flipflops eller sandaler förutom Adam och Mesch som tyckte dom var jättesmarta när dom knöt på sig sina springskor, men ack så fel dom hade. Mitt i tunneln var vi tvungna att vada i 2 decimeter högt vatten och skorna var då helt onödiga.
Den 7km långa och stora grottan går inte att beskriva med ord, den måste upplevas.
Som vanligt så råkade vi ut för en liten olycka i början av vår båttur, det är ganska strömt i vissa delar av tunneln och då man sitter i en liten longtailboat eller vad det nu kallas så är den väldigt vinglig. Vi fick alla lite flashbacks från water raftingen men kunde ganska snart lugna ner oss och njuta av den fina grottan.
Den här gången följde även Joel med och vi hookade upp med några andra backpackers från samma guesthouse som oss så totalt var vi 6 personer. Alla hade flipflops eller sandaler förutom Adam och Mesch som tyckte dom var jättesmarta när dom knöt på sig sina springskor, men ack så fel dom hade. Mitt i tunneln var vi tvungna att vada i 2 decimeter högt vatten och skorna var då helt onödiga.
Från utsiktsplatsen påväg mot Kong Lo Cave
Efter halva resan så stannade vi på en utsiktsplats och tog några rikigt fina bilder, efter det fortsatte resan fram till tunneln.
Man kan nästan se det stora gapet (ca 10m i diameter)
När vi väl kom fram så möttes vi av en fantastisk natur som ni kan se ovan. och vi märkte snabbt att gympaskor inte var det bästa valet idag, grattis Joel som även denna gången envisades med flippflopp och äntligen fick rätt då vi fick gå mycket i vattnet för att komma i och ur båten.
On the way
Inne i grottan och påväg till båtarna
Omöjligt att beskriva hur det egentligen såg ut
Väl framme på andra sidan tunneln var det underbar utsikt över floden
Det stora gapetEtt litet vattenfall var det sista vi såg innan vi lämnade den underbara grottan
Nu sticker vi vidare till Pakse som ligger ca 7 timmar från Tha Khaek, därifrån tar vi förhoppningsvis en ny buss ner till 4000 islands och sedan in i Kambodja. Vi hörs säkert innan Kambodja, stay tuned.
Tha Khaek and the famous loop
Vi började med att åka från Vang Vieng kl 13:30 den 17:e Oktober (vi ligger 5 timmar före er), vi anlände sedan i huvudstaden Viantiane vid femtiden. När vi strosat runt med våra stora väskor i ca 40 minuter hittade vi ett guesthouse som såg alldeles för fint ut för vår budget och det stämde. Dom ville ha 210 000 kip för en natt och det har vi inte råd med så vi gick vidare och efter 5 andra guesthouse som sagt att alla rum var fulla så var vi tvungna att ta det sista som stod med i boken och självklart det allra "fulaste". För 96 000 kip så ska man absolut inte klaga så vi lade in våra väskor och gick till vårt favoritställe JoMa Bakery som även serverar jättegod sallad mm. När vi var klara där kände vi att vi var förtjänta av varsin glass och det bästa stället att äta glass är självklart Swenssens, dyrt men garanterat det godaste glasstället (i världen). När alla var mätta och belåtna gick vi och la oss i vårt guesthouse (RD:s Guesthouse).
Eftersom vi inte har hört så jättemycket bra om huvudstaden, mer än att det finns ett museum och något tempel att besöka så bestämde vi oss för att bara stanna en natt och ge oss vidare mot Tha Khaek.
Klockan 9 nästa morgon var det dags att bege sig, vi gick ut och käkade varsin Fried rice with chicken som var jättegod och så begav vi oss mot busstationen. Vi fick ganska snabbt reda på att busstationen låg en mil bort från själva City så vi började leta efter en Tuk-tuk istället vilket vi fann direkt.
Efter ytterligare en bussresa denna gången en 6-timmarstur så är vi framme i Tha Khaek. Resan började som vanligt med att vi lämnade busstationen men efter ca 5 minuter så stannade vi och hela bussen blev till en marknad utan dess like, vi ljuger inte utan hela bussen fylldes med 20-25 personer som stod i mitten av bussen och trängde sig fram och sålde diverse saker allt från mat till böcker och så höll det på varje gång bussen stannade (ca 5 gånger). Inget vi hade väntat oss men helt klart ett kul inslag i denna bussresa.
Nu sitter vi på vårt guesthouse i Tha Khaek och har precis käkat en riktigt smarrig laomåltid, imorgon bär det av mot den 7 km långa grottan som ska vara väldigt populär och även ett måste i Lonely Planet boken.
Vi började med att åka från Vang Vieng kl 13:30 den 17:e Oktober (vi ligger 5 timmar före er), vi anlände sedan i huvudstaden Viantiane vid femtiden. När vi strosat runt med våra stora väskor i ca 40 minuter hittade vi ett guesthouse som såg alldeles för fint ut för vår budget och det stämde. Dom ville ha 210 000 kip för en natt och det har vi inte råd med så vi gick vidare och efter 5 andra guesthouse som sagt att alla rum var fulla så var vi tvungna att ta det sista som stod med i boken och självklart det allra "fulaste". För 96 000 kip så ska man absolut inte klaga så vi lade in våra väskor och gick till vårt favoritställe JoMa Bakery som även serverar jättegod sallad mm. När vi var klara där kände vi att vi var förtjänta av varsin glass och det bästa stället att äta glass är självklart Swenssens, dyrt men garanterat det godaste glasstället (i världen). När alla var mätta och belåtna gick vi och la oss i vårt guesthouse (RD:s Guesthouse).
Eftersom vi inte har hört så jättemycket bra om huvudstaden, mer än att det finns ett museum och något tempel att besöka så bestämde vi oss för att bara stanna en natt och ge oss vidare mot Tha Khaek.
Klockan 9 nästa morgon var det dags att bege sig, vi gick ut och käkade varsin Fried rice with chicken som var jättegod och så begav vi oss mot busstationen. Vi fick ganska snabbt reda på att busstationen låg en mil bort från själva City så vi började leta efter en Tuk-tuk istället vilket vi fann direkt.
Efter ytterligare en bussresa denna gången en 6-timmarstur så är vi framme i Tha Khaek. Resan började som vanligt med att vi lämnade busstationen men efter ca 5 minuter så stannade vi och hela bussen blev till en marknad utan dess like, vi ljuger inte utan hela bussen fylldes med 20-25 personer som stod i mitten av bussen och trängde sig fram och sålde diverse saker allt från mat till böcker och så höll det på varje gång bussen stannade (ca 5 gånger). Inget vi hade väntat oss men helt klart ett kul inslag i denna bussresa.
Nu sitter vi på vårt guesthouse i Tha Khaek och har precis käkat en riktigt smarrig laomåltid, imorgon bär det av mot den 7 km långa grottan som ska vara väldigt populär och även ett måste i Lonely Planet boken.
Lite caving i Vang Vieng
Hej kära bloggläsare, idag har vi haft fullt upp med att äventyra.
Vi tog oss upp ganska tidigt för att sedan äta en riktig brakfrukost, det blev müsli med fruktsallad och yoghurt, hur gott som helst!
Sedan träffade vi våran holländare som vi varit ute och käkat med tidigare så han följde med oss och hyrde mountainbikes och sedan bar det iväg mot grottorna. Första grottan vi hittade var inte speciellt bra, även vår guide som hade sprungit ikapp oss vägrade gå ner och stod bara och lös med sin ficklampa nerför hålet. Så vi struntade i den grottan och badade bara i lagunen som fanns en bit därifrån.
Vi ville inte ge upp utan en maffig grotta så vi tog oss vidare ungefär 3km, vi hade väl åkt 6km innan så det var inte så jättelångt. Nästa grotta somvi tror hette Phoukam Cave var helt fantastisk, det kändes som den var lika stor som globen och mitt i grottan fanns det en sovande buddha.
När vi varit inne i vad vi tror var 2 timmar (man tappade lätt bort tiden) så kom vi ut igen och hoppade i lagunen som fanns nedanför, helt fantastiskt vatten med massor av fiskar.
Hej kära bloggläsare, idag har vi haft fullt upp med att äventyra.
Vi tog oss upp ganska tidigt för att sedan äta en riktig brakfrukost, det blev müsli med fruktsallad och yoghurt, hur gott som helst!
Sedan träffade vi våran holländare som vi varit ute och käkat med tidigare så han följde med oss och hyrde mountainbikes och sedan bar det iväg mot grottorna. Första grottan vi hittade var inte speciellt bra, även vår guide som hade sprungit ikapp oss vägrade gå ner och stod bara och lös med sin ficklampa nerför hålet. Så vi struntade i den grottan och badade bara i lagunen som fanns en bit därifrån.
Vi ville inte ge upp utan en maffig grotta så vi tog oss vidare ungefär 3km, vi hade väl åkt 6km innan så det var inte så jättelångt. Nästa grotta somvi tror hette Phoukam Cave var helt fantastisk, det kändes som den var lika stor som globen och mitt i grottan fanns det en sovande buddha (finns dock inte med på bild).
När vi varit inne i vad vi tror var 2 timmar (man tappade lätt bort tiden) så kom vi ut igen och hoppade i lagunen som fanns nedanför, helt fantastiskt vatten med massor av fiskar.
Eftersom Joel och våran vän Martin hade flipflops så kunde dom inte delta i grottan men det kommer flera så nästa gång får han vara mer förberedd.
Eftersom Joel och våran vän Martin hade flipflops så kunde dom inte delta i grottan men det kommer flera så nästa gång får han vara mer förberedd.
Påväg till lagunen
Den första lagunen
Påväg upp till första grottan
Den andra lagunen
Mesch inne i den andra grottan
Adam i grottan
En av insekterna i grottan
Mer av grottan
Här skulle man verkligen inte gå
Här hade det droppat vatten som sedan format den här stora
En av insekterna i grottan
Mer av grottan
Här skulle man verkligen inte gå
Här hade det droppat vatten som sedan format den här stora
Man blir lätt galen i grottan
Längst in i bilden kan du gå vidare och när du kommit in där så är det dubbelt så stort som det här
Mer av Mesch i grottan
Vänner
På vägen hem träffade vi på två trevliga vattenbufflar
Vang Vieng
Hej hej bloggen!
Dom senaste dagarna har vi inte gjort så mycket, dock har vi hunnit med en omgång tubing till och denna gången följde även Joel med. Vi har träffat på en norrman och en holländare som vi varit ute och käkat och druckit gott med.
Efter en väldigt hetsig inledning på resan beslutade vi oss efter lite tips att ta det lugnt några dagar så nu har vi gjort det. Imorgon bär det av mot djungeln igen men denna gång bara 1 dag så det blir ingen övernattning.
Dom senaste dagarna har vi inte gjort så mycket, dock har vi hunnit med en omgång tubing till och denna gången följde även Joel med. Vi har träffat på en norrman och en holländare som vi varit ute och käkat och druckit gott med.
Efter en väldigt hetsig inledning på resan beslutade vi oss efter lite tips att ta det lugnt några dagar så nu har vi gjort det. Imorgon bär det av mot djungeln igen men denna gång bara 1 dag så det blir ingen övernattning.
Miljonärer i Laos
Nu har vi tagit ännu en buss men denna gång fick vi en minibuss som vi trodde skulle vara jätteskön men ack så fel vi hade.
Tretton personer fick det plats i den lilla superbilen, vi åker i bergen på vägar som man tror ska rasa bara för att ingen sköter om dom. Vi kunde inte sova då man flög upp i taket så fort man blundade och ac:n verkade inte fungera som den skulle. Som pricken över iet så spyr en en liten kille som sitter längst fram i bilen. Efter ca 7 timmar i ännu en fruktansvärt jobbig tur så kom vi fram till Vang Vieng var vi nu har slagit oss till ro i ett guesthouse som ligger precis vid floden med stora berg som utsikt
Igår var vi inne på en restaurang och kollade Sverige Holland matchen bara för att se dom fina målen och efter vi beställt in varsin öl kommer gubben som jobbar där och ger oss menyn.Weed, Mushrooms, Mariujana, Hasch, du kunde beställa in precis vad som helst men duktiga som vi är så tackade vi nej.
Alla i staden är väldigt trevliga och det finns gott om turister vilket är lite roligt efter att spenderat den senaste veckan med endast locals.
Staden har resturanger och barer i massor. så det är bara att vraka och välja beroende vad man föredrar
Nu har vi tagit ännu en buss men denna gång fick vi en minibuss som vi trodde skulle vara jätteskön men ack så fel vi hade. Tretton personer fick det plats i den lilla superbilen, vi åker i bergen på vägar som man tror ska rasa bara för att ingen sköter om dom. Vi kunde inte sova då man flög upp i taket så fort man blundade och ac:n verkade inte fungera som den skulle. Som pricken över iet så spyr en en liten kille som sitter längst fram i bilen. Efter ca 7 timmar i ännu en fruktansvärt jobbig tur så kom vi fram till Vang Vieng var vi nu har slagit oss till ro i ett guesthouse som ligger precis vid floden med stora berg som utsikt.
Igår var vi inne på en restaurang och kollade Sverige Holland matchen bara för att se dom fina målen och efter vi beställt in varsin öl kommer gubben som jobbar där och ger oss menyn som innehöll Weed, Mushrooms, Marijuana, Opium, du kunde beställa in precis vad som helst men duktiga som vi är så tackade vi nej.
Alla i staden är väldigt trevliga och det finns gott om turister vilket är lite roligt efter att spenderat den senaste veckan med endast locals. Staden har resturanger och barer i massor så det är bara att vraka och välja beroende vad man föredrar.
Adam & Mesch har varit ute på "tubing" vilket innebär att man åker i en gummiring längs floden. På vägen finns det barer som erbjuder både dricka och roliga saker att göra.
Här kommer en liten bildbomb eftersom vi varit så dåliga med uppdateringen.
Adam & Mesch har varit ute på "tubing" vilket innebär att man åker i en gummiring längs floden. På vägen finns det barer som erbjuder både dricka och roliga saker att göra.
Här kommer en liten bildbomb eftersom vi varit så dåliga med uppdateringen.
Lite mer utsikt från vårt gusehouse
Ett hopp
Ett hopp
Lite utsikt från tubingen
Båttävling i Luang Prabang
Liten grabb
En vilsen själ i Luang Prabang
När vi skänkte gåvor till munkarna i Luang PrabangWhite Tempel & massa buss
Vi tog bussen från Chiang Mai till Chiang Rai, övernattade där en dag för att sedan bege oss till White Tempel med lokalbussen för endast 20 baht. Templet var en upplevelse, det var helt kritvitt och detaljerna var otroligt fina. Det var även gratis att komma in och vi kunde lasta av dom stora väskorna vid ingången.
När vi kände oss klara skulle vi ta bussen tillbaka men när vi stått och väntat i en kvart så gav vi upp och tog en tuk-tuk för samma pris (20 baht).
När vi kom tillbaka bokade vi buss till Chiang Khong där vi tog båt över till Laos och sedan buss till Luang Prabang.
När vi kom tillbaka bokade vi buss till Chiang Khong där vi tog båt över till Laos och sedan buss till Luang Prabang.
Efter en jättejobbig bussresa på ca 12 timmar på en minst sagt skakig väg med minimal sömn så tog vi 06.00 in på ett guesthouse i Luang Prabang för att sova några välbehövda timmar, nu sitter vi på ett riktigt härligt cafe/bakery som Lonely Planet boken tipsade om.
Solen skiner och inte ett moln på himlen kan skådas.
Luang Prabang är en stad med många cafeér och resturanger, folket här verkar vara mycket lugnare och mer sansade än thailändarna. Mera ta dagen som den kommer vilket kanske passar oss lite bättre än tex Bangkoks höga tempo. Vi ska hyra varsina cyklar och cykla runt och se vad staden har att erbjuda så hörs vi när vi hörs.
Tacka fan för att vi lever!
Tacka fan för att vi lever!
Vi tar på oss hjälmarna och flytvästarna och har en snabb genomgång på ca: 2 minuter.
Vi går sedan ner mot forsen för att kika vad vi gett oss in på. Vi inser snabbt att detta är ganska farligt och att ett enda litet misstag kan stå sig dyrt. Vi släpar ner båten mot vattnet och ombeds av våran thailändska guide samt styrman att sätta oss två killar och en tjej på ena sidan av gummibåten samt den sista av oss och en tjej på andra sidan. Detta för att fördela både vikt och paddlingskraft. Vi börjar paddla till vår guides kommandon som lyder "forward, backward, stop" samt vid farliga tillfällen även "get down". Det börjar lugnt och fint men redan efter 20 sekunder kommer det första "fallet" bland stenar, höjdskillnader och extrema strömmar. Det första fallet går okej men efter detta paddlar den starkare sidan på lite för mycket och båten ställer sig på bredsida. Vi närmar oss nästa "fall" som vi ser är mycket större och brantare än det tidigare.
Med båtens långsida och bara några meter kvar närmar vi oss fallet. Vi anar alla det värsta...
(Joels)
Det vi alla anar kommer också att hända. Jag ser att detta aldrig kommer gå, min sida var för stark! Vi är på väg att ställa oss på bredsida. Jag tar i allt jag kan och paddlar bakåt för att försöka få upp oss på rätsida men till ingen nytta, strömmen är omöjlig att rå på, vi välter!
Jsg slår i forsen med en duns och allt blir svart för ett tag. Jag vet inte vad som är upp eller ned, men som tur är vet min flytväst det och drar mig uppot mot ytan . När jag väl får huvudet över ytan ser jag att jag flyter framför båten ett par meter med min paddel i min hand. Jag ser Adam som klamrar sig fast i repet som sitter runt den upp och nedväntda båten. Jag fär ögonkontakt med honom och han ser nog skräcken i mina ögon. Jag slänger bak min paddel mot honom och han lyckas fånga in mig. Fortfarande med min paddel i min hand, som jag höll i som min käraste ägodel, klamrade jag mig fast i båten med den andra.
Min hjälm som tryckt sig bakåt och remmen åkt ned mot halsen börjar klämma och kalsuparna löser av varandra i dem höga vågorna som bildas i forsen.
Där kommer den första tanken om att drunkna och paniken sprider sig. Jag lyckas få på hjälmen någorluna och jag kippar efter luft.
Forsen fortsätter i ett sjujäkla tempo och vi driver mot en sten/klippa. Jag är på rätt sida om båten men Adam och den ena spanjorskan är på den andra. Vi slår i men med vattnet sprutandes i ansiktet ser jag inte vad som händer med Adam och spanjorskan.
Vi flyter vidare och med fortfarande har jag åran i den ena handen och klamrar mig fast bakom båten med den andra . Jag slår i stenar mot botten men känner inte av någon smärta, förmodligen är det adrenalinet som pumpar och just då hade jag annat att tänka på än smärta.
Jag lyckas få upp blicken och ser, som jag tror är Adam, och skriker "vart är Mesch!?" Men ser sekunden senare att det är just Mesch som är framför mig. "Vart är Adam!?" skriker vi i kör till varandra, men ingen av oss har sett honom den senaste minuten.
Jag slänger bak en blick och ser något flyta ett 10-tal meter bort och var jag rädd innan så var det ingenting om hur jag kände då.
Sekunden senare så kravlar sig guiden på något sätt upp på den uppoch nedvända båten och drar upp Mesch som ropar till mig att Adam var på andra sidan båten och jag kände en otrolig lättnad. Jag släpper då åran som jag hållt stenhårt hela tiden och drar mig upp på båten. Jag tittar ner och ser den andra spanjorskan som satt på min sida och räcker henne min hand, hon tar tag i den och släpper tag i båten och jag lyckas efter en hel del kämpande, ska erkännas, dra upp henne. Jag tittar då bak igen och ser att det var en åra som låg bakom oss som jag trodde var Adam.
Adam och den andra tjejen har tagit sig upp dem med. Dock var inte faran över då vi satt 6 personer i en upp och nedvänd båt med 4 åror och forsen som fortfarande ränder ner. Men efter en hel del kämpande att hålla sig kvar på båten så kom vi ner på lugnare vatten och vi såg dem andra båtarna längre fram som stannat och följt vår resa ned för forsen. När vi kom fram till dem möttes vi av skrtt och i viss mån hån och då hade jag lust att mörda hela bunten.
Efter vi fått stopp på båten längst strandkanten hos dem andra så kom våra två åror ned för forsen och vå guide slängde sig ut och fångade in dem medans Ludvi "stålmannen" Mesch vänder på båten och vi fortsätter efter viss tvekan vår resa ned.
(Adam)
Jag tänker direkt att ett försök att möta vågorna som är 1 & ½ meter höga med båten i bredställ kommer aldrig fungera. Jag försöker med all min kraft att styra upp båten och få den rak igen men det går ju självklart inte, utan det är vattnet och den starka strömmen som besämmer hur båten skall röra sig. Jag hör vår guide skrika stop och jag greppar snabbt tag i repet samtidigt som jag gör mig beredd på det värsta.
Vi välter...
Jag kommer ganska snabbt ovanför ytan, max 5 sekunder under skulle jag tro, då ser jag Joel, två meter bort och han går under vattnet och dras snabbt iväg med floden. Jag kommer på mig själv hållandes i åran att jag hellre räddar mig själv och mina vänner än en jävla åra. Han ser mig med sin panikslagna blick och samtidigt som jag greppar tag med ena armen i båtens snöre tar jag tag i Joels åra som han med nöd slänger fram mot mig. Joel får tag i repet.
Snabbt som sjutton går det och det är svårt att tänka i förväg, då helt plötsligt ser jag en stor sten framför mig och jag tänker för mig själv "antingen gör jag mig riktigt illa eller så dör jag". Men som tur är drar strömmen mig lite åt sidan samtidigt som jag tar emot mig med händerna, jag funderade för en kort sekund att släppa båten och försöka ta mig upp på stenen men det var för strömt så jag tappar greppet om båda.
Jag dras med strömmen helt fritt och helt ovetandes om vad som finns där under och vad som komma skall. Jag får tag i båten igen, och ganska kort därefter ser jag en av tjejerna flyta lite längre fram, även hon sträcker fram sin åra och jag drar henne mot mig. Vi lyckas båda hålla oss tag i båtens rep då den följer oss med väldig kraft nerför forsen. Jag ser en möjlighet att ta mig till stranden, så jag skriker till spanjorskan samtidigt som jag pekar mot stranden men hon är så pass chockad att det ända jag får som svar är en blick av rädsla. Men då hör jag äntligen mina vänner.
På något vis har vår guide lyckats ta sig upp på båten (den är upp och ner) och när jag lyckas ta mig upp med hjälp av honom ser jag Joel, Mesch och den andra spanjorskan. När vi väl sitter på båtens botten flyger fortfarande tankarna runt i skallen, vad gör vi nu. Det hade lugnat sig men det var fortfarande ganska vågigt. Vi lyckas på något sett ta oss förbi det värsta utan att ramla i igen och lite längre fram ser vi resten av gruppen guppandes med sina båtar.
(Mesch)
Vi kommer med bredsidan mot fallet och mina enda tankar är "Håll i dig" och "Det här kommer gå åt helvete".
Jag kastas runt under vattnet likt en vante, jag har redan tappat paddeln. Jag kämpar för att komma upp över ytan och få luft men jag hinner knappt upp innan jag slungas ner igen av det mäktiga vattnet och strömmarna. Vid detta läge tänker jag "jag kommer drunkna". Nästa gång jag kommer upp ser jag att jag är påväg mot en sten i hög fart. Det är helt lönlöst att försöka simma i sidled, vattnet bestämmer helt vart jag ska föras. Min första tanke är att bara försöka undvika att slå huvudet i stenen. Stenen träffar mig under midjan, vilket får ses som ett gott resultat, bakom mig ser jag båten och våran guide komma. Båten är upp & ner och guiden håller i snöret. Jag lyckas få tag i snöret bredvid guiden men dock är vi bakom båten och ser inte vad som väntar framför oss. Jag ser ingen av de som satt med i båten förutom guiden, varken Adam eller Joel. Jag skriker till guiden "What do we do?" men får inget svar. Att flyta vidare bakom båten utan att se och att när som helst kunna krocka med en sten var inget jag var sugen på. Jag överväger att släppa repet om båten och försöka simma/flyta i land men överger denna idé väldigt snabbt då båten slungas till och jag blir påmind om vattnets kraft. Joel glider efter ett tags kamp upp bredvid mig och tar tag i snöret på båten "Vart är Mesch?!" (Jag) "Jag är här, komma bredvid dig" "Vart är Adam?!" skriker vi båda samtidigt som jag blir uppdragen på båten av guiden som lyckats klättra upp. Jag tänker "helvete, Adam slungas fortfarande runt i vattnet någonstans" och vi färdas fort neråt längs forsen men just som jag tänker detta kommer jag upp på båten och kan se honom klänga på andra sidan. Jag ser även en av tjejerna och sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp samtidigt som Adam klättrar upp på båten med lite hjälp av guiden.
Vi konstaterar att alla är med på båten men även att faran inte är över.
Vi sler fler "fall" framför oss och utan paddel var det inte mycket att göra. Vi har tur i dessa fallen och lyckas hålla oss kvar på båten. Vi kommer ner till lugnare vatten och ser andra båtar som stannat för att hjälpa oss, vi glider in vid sidan och vår guide kastar sig ut igen för att fånga en paddel. Jag vänder på gummibåten och tydligen vill guiden att vi ska hoppa i båten igen för att paddla vidare vilket vi lite motvilligt gör.
Summa sumarum, ett riktigt bra äventyr!
Vi tar på oss hjälmarna och flytvästarna och har en snabb genomgång på ca: 2 minuter.
Vi går sedan ner mot forsen för att kika vad vi gett oss in på. Vi inser snabbt att detta är ganska farligt och att ett enda litet misstag kan stå sig dyrt. Vi släpar ner båten mot vattnet och ombeds av våran thailändska guide samt styrman att sätta oss två killar och en tjej på ena sidan av gummibåten samt den sista av oss och en tjej på andra sidan. Detta för att fördela både vikt och paddlingskraft.
Vi börjar paddla till vår guides kommandon som lyder "forward, backward, stop" samt vid farliga tillfällen även "get down". Det börjar lugnt och fint men redan efter 20 sekunder kommer det första "fallet" bland stenar, höjdskillnader och extrema strömmar. Det första fallet går okej men efter detta paddlar den starkare sidan på lite för mycket och båten ställer sig på bredsida. Vi närmar oss nästa "fall" som vi ser är mycket större och brantare än det tidigare.
Vi börjar paddla till vår guides kommandon som lyder "forward, backward, stop" samt vid farliga tillfällen även "get down". Det börjar lugnt och fint men redan efter 20 sekunder kommer det första "fallet" bland stenar, höjdskillnader och extrema strömmar. Det första fallet går okej men efter detta paddlar den starkare sidan på lite för mycket och båten ställer sig på bredsida. Vi närmar oss nästa "fall" som vi ser är mycket större och brantare än det tidigare.
Med båtens långsida och bara några meter kvar närmar vi oss fallet. Vi anar alla det värsta...
(Joels)
Det vi alla anar kommer också att hända. Jag ser att detta aldrig kommer gå, min sida var för stark! Vi är på väg att ställa oss på bredsida. Jag tar i allt jag kan och paddlar bakåt för att försöka få upp oss på rätsida men till ingen nytta, strömmen är omöjlig att rå på, vi välter!
Jag slår i forsen med en duns och allt blir svart för ett tag. Jag vet inte vad som är upp eller ned, men som tur är vet min flytväst det och drar mig uppot mot ytan . När jag väl får huvudet över ytan ser jag att jag flyter framför båten ett par meter med min paddel i min hand. Jag ser Adam som klamrar sig fast i repet som sitter runt den upp och nedväntda båten. Jag fär ögonkontakt med honom och han ser nog skräcken i mina ögon. Jag slänger bak min paddel mot honom och han lyckas fånga in mig. Fortfarande med min paddel i min hand, som jag höll i som min käraste ägodel, klamrade jag mig fast i båten med den andra.
Min hjälm som tryckt sig bakåt och remmen åkt ned mot halsen börjar klämma och kalsuparna löser av varandra i dem höga vågorna som bildas i forsen.
Där kommer den första tanken om att drunkna och paniken sprider sig. Jag lyckas få på hjälmen någorluna och jag kippar efter luft. Forsen fortsätter i ett sjujäkla tempo och vi driver mot en sten/klippa. Jag är på rätt sida om båten men Adam och den ena spanjorskan är på den andra. Vi slår i men med vattnet sprutandes i ansiktet ser jag inte vad som händer med Adam och spanjorskan.
Vi flyter vidare och med fortfarande har jag åran i den ena handen och klamrar mig fast bakom båten med den andra . Jag slår i stenar mot botten men känner inte av någon smärta, förmodligen är det adrenalinet som pumpar och just då hade jag annat att tänka på än smärta.
Jag lyckas få upp blicken och ser, som jag tror är Adam, och skriker "vart är Mesch!?" Men ser sekunden senare att det är just Mesch som är framför mig. "Vart är Adam!?" skriker vi i kör till varandra, men ingen av oss har sett honom den senaste minuten.
Jag slänger bak en blick och ser något flyta ett 10-tal meter bort och var jag rädd innan så var det ingenting om hur jag kände då. Sekunden senare så kravlar sig guiden på något sätt upp på den uppoch nedvända båten och drar upp Mesch som ropar till mig att Adam var på andra sidan båten och jag kände en otrolig lättnad. Jag släpper då åran som jag hållt stenhårt hela tiden och drar mig upp på båten. Jag tittar ner och ser den andra spanjorskan som satt på min sida och räcker henne min hand, hon tar tag i den och släpper tag i båten och jag lyckas efter en hel del kämpande, ska erkännas, dra upp henne. Jag tittar då bak igen och ser att det var en åra som låg bakom oss som jag trodde var Adam.
Adam och den andra tjejen har tagit sig upp dem med. Dock var inte faran över då vi satt 6 personer i en upp och nedvänd båt med 4 åror och forsen som fortfarande ränder ner. Men efter en hel del kämpande att hålla sig kvar på båten så kom vi ner på lugnare vatten och vi såg dem andra båtarna längre fram som stannat och följt vår resa ned för forsen. När vi kom fram till dem möttes vi av skrtt och i viss mån hån och då hade jag lust att mörda hela bunten.
Efter vi fått stopp på båten längst strandkanten hos dem andra så kom våra två åror ned för forsen och vå guide slängde sig ut och fångade in dem medans Ludvig "stålmannen" Mesch vänder på båten och vi fortsätter efter viss tvekan vår resa ned.
(Adams)
Jag tänker direkt att ett försök att möta vågorna som är 1 & ½ meter höga med båten i bredställ kommer aldrig fungera. Jag försöker med all min kraft att styra upp båten och få den rak igen men det går ju självklart inte, utan det är vattnet och den starka strömmen som besämmer hur båten skall röra sig. Jag hör vår guide skrika stop och jag greppar snabbt tag i repet samtidigt som jag gör mig beredd på det värsta.
Vi välter...
Jag kommer ganska snabbt ovanför ytan, max 5 sekunder under skulle jag tro, då ser jag Joel, två meter bort och han går under vattnet och dras snabbt iväg med floden. Jag kommer på mig själv hållandes i åran att jag hellre räddar mig själv och mina vänner än en jävla åra. Han ser mig med sin panikslagna blick och samtidigt som jag greppar tag med ena armen i båtens snöre tar jag tag i Joels åra som han med nöd slänger fram mot mig. Joel får tag i repet.
Snabbt som sjutton går det och det är svårt att tänka i förväg, då helt plötsligt ser jag en stor sten framför mig och jag tänker för mig själv "antingen gör jag mig riktigt illa eller så dör jag". Men som tur är drar strömmen mig lite åt sidan samtidigt som jag tar emot mig med händerna, jag funderade för en kort sekund att släppa båten och försöka ta mig upp på stenen men det var för strömt så jag tappar greppet om båda.
Jag dras med strömmen helt fritt och helt ovetandes om vad som finns där under och vad som komma skall. Jag får tag i båten igen, och ganska kort därefter ser jag en av tjejerna flyta lite längre fram, även hon sträcker fram sin åra och jag drar henne mot mig. Vi lyckas båda hålla oss tag i båtens rep då den följer oss med väldig kraft nerför forsen. Jag ser en möjlighet att ta mig till stranden, så jag skriker till spanjorskan samtidigt som jag pekar mot stranden men hon är så pass chockad att det ända jag får som svar är en blick av rädsla. Men då hör jag äntligen mina vänner.
På något vis har vår guide lyckats ta sig upp på båten (den är upp och ner) och när jag lyckas ta mig upp med hjälp av honom ser jag Joel, Mesch och den andra spanjorskan. När vi väl sitter på båtens botten flyger fortfarande tankarna runt i skallen, vad gör vi nu. Det hade lugnat sig men det var fortfarande ganska vågigt. Vi lyckas på något sett ta oss förbi det värsta utan att ramla i igen och lite längre fram ser vi resten av gruppen guppandes med sina båtar.
(Meschs)
Vi kommer med bredsidan mot fallet och mina enda tankar är "Håll i dig" och "Det här kommer gå åt helvete".
Jag kastas runt under vattnet likt en vante, jag har redan tappat paddeln. Jag kämpar för att komma upp över ytan och få luft men jag hinner knappt upp innan jag slungas ner igen av det mäktiga vattnet och strömmarna. Vid detta läge tänker jag "jag kommer drunkna".
Nästa gång jag kommer upp ser jag att jag är påväg mot en sten i hög fart. Det är helt lönlöst att försöka simma i sidled, vattnet bestämmer helt vart jag ska föras. Min första tanke är att bara försöka undvika att slå huvudet i stenen. Stenen träffar mig under midjan, vilket får ses som ett gott resultat, bakom mig ser jag båten och våran guide komma. Båten är upp & ner och guiden håller i snöret. Jag lyckas få tag i snöret bredvid guiden men dock är vi bakom båten och ser inte vad som väntar framför oss. Jag ser ingen av de som satt med i båten förutom guiden, varken Adam eller Joel. Jag skriker till guiden "What do we do?" men får inget svar. Att flyta vidare bakom båten utan att se och att när som helst kunna krocka med en sten var inget jag var sugen på.
Jag överväger att släppa repet om båten och försöka simma/flyta i land men överger denna idé väldigt snabbt då båten slungas till och jag blir påmind om vattnets kraft. Joel glider efter ett tags kamp upp bredvid mig och tar tag i snöret på båten "Vart är Mesch?!" (Jag) "Jag är här, bredvid dig" "Vart är Adam?!" skriker vi båda samtidigt som jag blir uppdragen på båten av guiden som lyckats klättra upp. Jag tänker "helvete, Adam slungas fortfarande runt i vattnet någonstans" och vi färdas fort neråt längs forsen men just som jag tänker detta kommer jag upp på båten och kan se honom klänga på andra sidan. Jag ser även en av tjejerna och sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp samtidigt som Adam klättrar upp på båten med lite hjälp av guiden.
Nästa gång jag kommer upp ser jag att jag är påväg mot en sten i hög fart. Det är helt lönlöst att försöka simma i sidled, vattnet bestämmer helt vart jag ska föras. Min första tanke är att bara försöka undvika att slå huvudet i stenen. Stenen träffar mig under midjan, vilket får ses som ett gott resultat, bakom mig ser jag båten och våran guide komma. Båten är upp & ner och guiden håller i snöret. Jag lyckas få tag i snöret bredvid guiden men dock är vi bakom båten och ser inte vad som väntar framför oss. Jag ser ingen av de som satt med i båten förutom guiden, varken Adam eller Joel. Jag skriker till guiden "What do we do?" men får inget svar. Att flyta vidare bakom båten utan att se och att när som helst kunna krocka med en sten var inget jag var sugen på.
Jag överväger att släppa repet om båten och försöka simma/flyta i land men överger denna idé väldigt snabbt då båten slungas till och jag blir påmind om vattnets kraft. Joel glider efter ett tags kamp upp bredvid mig och tar tag i snöret på båten "Vart är Mesch?!" (Jag) "Jag är här, bredvid dig" "Vart är Adam?!" skriker vi båda samtidigt som jag blir uppdragen på båten av guiden som lyckats klättra upp. Jag tänker "helvete, Adam slungas fortfarande runt i vattnet någonstans" och vi färdas fort neråt längs forsen men just som jag tänker detta kommer jag upp på båten och kan se honom klänga på andra sidan. Jag ser även en av tjejerna och sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp samtidigt som Adam klättrar upp på båten med lite hjälp av guiden.
Vi konstaterar att alla är med på båten men även att faran inte är över.
Vi sler fler "fall" framför oss och utan paddel var det inte mycket att göra. Vi har tur i dessa fallen och lyckas hålla oss kvar på båten. Vi kommer ner till lugnare vatten och ser andra båtar som stannat för att hjälpa oss, vi glider in vid sidan och vår guide kastar sig ut igen för att fånga en paddel. Jag vänder på gummibåten och tydligen vill guiden att vi ska hoppa i båten igen för att paddla vidare vilket vi lite motvilligt gör.
Ingen skadade sig och alla mår bra.
Summa sumarum, ett riktigt bra äventyr!
Trekking
Vi startade dagen med 1 timmas försening av transport.
Efter detta kördes vi iväg av vår guide långt upp i bergen där vägarna nästan var bortförda av regnet som tidigare varit. Vi besökte en fladdermusgrotta, besökte longnecks, leddes av en guide som vi tror hette John Lock (han var som han i Lost), besökte byar mitt ute i djungeln, käkade grönt te, avocado och färsk chilli, övernattade efter ca 4 timmars vandring hos några som härstammade från Burma. På kvällen ville alla ha öl så en av de som bodde i byn gick i kolsvart mörker rakt ut i djungeln och kom tillbaka 2 timmar senare med en platta öl på axlarna.
Dagen därpå bjöds det på elefantridning, linbaneåkning, bamboorafting, samt ett dopp i vattenfallet.
När vi var klara med vattenfallet trodde vi alla att vi skulle hem men istället åkte vi uppför bergen på en väg som inte finns, och detta med en skåpbil.
Vi startade dagen med 1 timmas försening av transport.
Efter detta kördes vi iväg av vår guide långt upp i bergen där vägarna nästan var bortförda av regnet som tidigare varit. Vi besökte en fladdermusgrotta, besökte longnecks, leddes av en guide som vi tror hette John Lock (han var som han i Lost), besökte byar mitt ute i djungeln, käkade grönt te, avocado och färsk chilli, övernattade efter ca 4 timmars vandring hos några som härstammade från Burma. På kvällen ville alla ha öl så en av de som bodde i byn gick i kolsvart mörker rakt ut i djungeln och kom tillbaka 2 timmar senare med en platta öl på axlarna.
Dagen därpå bjöds det på elefantridning, linbaneåkning, bamboorafting, samt ett dopp i vattenfallet.
När vi var klara med vattenfallet trodde vi alla att vi skulle hem men istället åkte vi uppför bergen på en väg som inte finns, och detta med en skåpbil.
"Dig ska jag äta upp senare"
Mums! 
Ser riktigt skönt ut
Lite grisar fanns det också
Och så lite elefanttvättning
Sedan ut och vandraOch så lite elefanttvättningDagens uflykter
Idag har vi varit ute på lite safari, vi började dagen med att besöka Tiger Kingdom där vi alla kramades med tigrarna.
Det var väldigt spännande och man kände ganska snabbt vilken stor respekt man har för dessa bjässar (dock inte lika mycket för dom små).
Därefter tog vi oss vidare till en elefanshow där elefanterna badade, ritade otroligt fina målningar samt spelade fotboll mot varandra.
Sedan begav vi oss vidare för att se en ormuppvisning som vi till en början inte tyckte var så häftigt (eftersom dom inte har tänder) men den blev bättre när dom visade en cobra bita i ett glas var man såg giftet blöda ur munnen på den. Lite läskigt var det.
Efter det var vi alla jättetrötta eftersom bussresan inte gav så mycket sömn, så vi har sovit en hel del efter det.
Imorgon bär det av mot djungeln för att besöka lite lokala byar och sova under bar himmel.
Vi har hittat ett guesthouse som kostar 24:- /natten.
Chiang Mai by bus
Nu har vi äntligen kommit fram till Chiang Mai efter en aningen guppande busstur.
Efter vi tagit oss till tågstationen Hualamphong, fick vi ganska snabbt reda på att tågrälsen var översvämmade bitvis av vägen men det gick bra att ta bussen. Så efter att ha gått runt i Bangkok, bla bokat om våra hembiljetter så var det dags att bege sig.
Vi somnade ganska fort efter att vi satt oss på bussen.
Jag vaknar bara några timmar senare av en duns och alla i bussen hoppar till, det visar sig bli en aningen guppig färd då vägarna inte ser ut som i Sverige. Det regnar ute och bussen använder självklart inte torkarblad så det är extremt dålig sikt när man får möte.
Men men man ska inte klaga, allting gick ju bra och nu sitter vi på ett skönt guest house mitt i Chiang Mai.
Alla har tagit årets skönaste dusch och nu bär det av för lite trekking.
Ha det gött så hörs vi när vi hörs.
Anlänt i Bangkok
Nu sitter vi i Bangkok, Joel har fortfarande inte hittat sin plånbok så Adam fick låna ut sitt kort till honom.
Direkt när vi kom till Bangkok var vi nära på att bli lurade men tack vare att Adam läst lite i Lonely Planet boken och anvande lite sunt förnuft sa lyckades vi dodga scammen.
Vi skall strax försöka boka ett tag till Chiang Mai harifran, dock vet vi inte riktigt hur det ser ut med översvammningen där uppe, så vi måste kolla det först.
Nästa inlagg kommer när vi tagit oss till något nytt ställe, simma lugnt sa länge.
Direkt när vi kom till Bangkok var vi nära på att bli lurade men tack vare att Adam läst lite i Lonely Planet boken och anvande lite sunt förnuft sa lyckades vi dodga scammen.
Vi skall strax försöka boka ett tag till Chiang Mai harifran, dock vet vi inte riktigt hur det ser ut med översvammningen där uppe, så vi måste kolla det först.
Nästa inlagg kommer när vi tagit oss till något nytt ställe, simma lugnt sa länge.
Dagen före dagen med stort D
Jaha.. då var det snart dags. Vi sitter nu alla hemma hos mig (Adam) och går igenom all packning, Joel upptäckte precis att plånboken var borta så vi hoppas att den återfinns snarast.
Annars verkar läget vara under kontroll, Joel har lagt över lite musik till mp3:n, jag själv har tagit farväl av superspelet League of Legends, Patrik har varit här och tagit farväl med sin brutna arm (stackars Patrik) och Mesch har tagit ur hälften av sin packning och får nu plats för souvernier.
Jag antar att detta blir vårt sista inlägg tills vi anländer i Thailand, för er fans som vill komma och vinka av oss imorgon så går planet 12:20. Annars hörs vi om någon dag!
Annars verkar läget vara under kontroll, Joel har lagt över lite musik till mp3:n, jag själv har tagit farväl av superspelet League of Legends, Patrik har varit här och tagit farväl med sin brutna arm (stackars Patrik) och Mesch har tagit ur hälften av sin packning och får nu plats för souvernier.
Jag antar att detta blir vårt sista inlägg tills vi anländer i Thailand, för er fans som vill komma och vinka av oss imorgon så går planet 12:20. Annars hörs vi om någon dag!
