Tacka fan för att vi lever!

Vi tar på oss hjälmarna och flytvästarna och har en snabb genomgång på ca: 2 minuter.

Vi går sedan ner mot forsen för att kika vad vi gett oss in på. Vi inser snabbt att detta är ganska farligt och att ett enda litet misstag kan stå sig dyrt. Vi släpar ner båten mot vattnet och ombeds av våran thailändska guide samt styrman att sätta oss två killar och en tjej på ena sidan av gummibåten samt den sista av oss och en tjej på andra sidan. Detta för att fördela både vikt och paddlingskraft. Vi börjar paddla till vår guides kommandon som lyder "forward, backward, stop" samt vid farliga tillfällen även "get down". Det börjar lugnt och fint men redan efter 20 sekunder kommer det första "fallet" bland stenar, höjdskillnader och extrema strömmar. Det första fallet går okej men efter detta paddlar den starkare sidan på lite för mycket och båten ställer sig på bredsida. Vi närmar oss nästa "fall" som vi ser är mycket större och brantare än det tidigare.

Med båtens långsida och bara några meter kvar närmar vi oss fallet. Vi anar alla det värsta...

(Joels)

Det vi alla anar kommer också att hända. Jag ser att detta aldrig kommer gå, min sida var för stark! Vi är på väg att ställa oss på bredsida. Jag tar i allt jag kan och paddlar bakåt för att försöka få upp oss på rätsida men till ingen nytta, strömmen är omöjlig att rå på, vi välter!

Jsg slår i forsen med en duns och allt blir svart för ett tag. Jag vet inte vad som är upp eller ned, men som tur är vet min flytväst det och drar mig uppot mot ytan . När jag väl får huvudet över ytan ser jag att jag flyter framför båten ett par meter med min paddel i min hand. Jag ser Adam som klamrar sig fast i repet som sitter runt den upp och nedväntda båten. Jag fär ögonkontakt med honom och han ser nog skräcken i mina ögon. Jag slänger bak min paddel mot honom och han lyckas fånga in mig. Fortfarande med min paddel i min hand, som jag höll i som min  käraste ägodel, klamrade jag  mig fast i båten med den andra.

Min hjälm som tryckt sig bakåt och remmen åkt ned mot halsen börjar klämma och kalsuparna löser av varandra i dem höga vågorna som bildas i forsen.

Där kommer den första tanken om att drunkna och paniken sprider sig. Jag lyckas få på hjälmen någorluna och jag kippar efter luft.

Forsen fortsätter i ett sjujäkla tempo och vi driver mot en sten/klippa. Jag är på rätt sida om båten men Adam och den ena spanjorskan är på den andra. Vi slår i men med vattnet sprutandes i ansiktet ser jag inte vad som händer med Adam och spanjorskan.

Vi flyter vidare och med fortfarande har jag åran i den ena handen och klamrar mig fast bakom båten med den andra . Jag slår i stenar mot botten men känner inte av någon smärta, förmodligen är det adrenalinet som pumpar och just då hade jag annat att tänka på än smärta.

Jag lyckas få upp blicken och ser, som jag tror är Adam, och skriker "vart är Mesch!?" Men ser sekunden senare att det är just Mesch som är framför mig. "Vart är Adam!?" skriker vi i kör till varandra, men ingen av oss har sett honom den senaste minuten.

Jag slänger bak en blick och ser något flyta ett 10-tal meter bort och var jag rädd innan så var det ingenting om hur jag kände då.

Sekunden senare så kravlar sig guiden på något sätt upp på den uppoch nedvända båten och drar upp Mesch som ropar till mig att Adam var på andra sidan båten och jag kände en otrolig lättnad. Jag släpper då åran som jag hållt stenhårt hela tiden och drar mig upp på båten. Jag tittar ner och ser den andra spanjorskan som satt på min sida och räcker henne min hand, hon tar tag i den och släpper tag i båten och jag lyckas efter en hel del kämpande, ska erkännas, dra upp henne. Jag tittar då bak igen och ser att det var en åra som låg bakom oss som jag trodde var Adam.

Adam och den andra tjejen har tagit sig upp dem med. Dock var inte faran över då vi satt 6 personer i en upp och nedvänd båt med 4 åror och forsen som fortfarande ränder ner. Men efter en hel del kämpande att hålla sig kvar på båten så kom vi ner på lugnare vatten och vi såg dem andra båtarna längre fram som stannat och följt vår resa ned för forsen. När vi kom fram till dem möttes vi av skrtt och i viss mån hån och då hade jag lust att mörda hela bunten.

Efter vi fått stopp på båten längst strandkanten hos dem andra så kom våra två åror ned för forsen och vå guide slängde sig ut och fångade in dem medans Ludvi "stålmannen" Mesch vänder på båten och vi fortsätter efter viss tvekan vår resa ned.

(Adam)

Jag tänker direkt att ett försök att möta vågorna som är 1 & ½ meter höga med båten i bredställ kommer aldrig fungera. Jag försöker med all min kraft att styra upp båten och få den rak igen men det går ju självklart inte, utan det är vattnet och den starka strömmen som besämmer hur båten skall röra sig. Jag hör vår guide skrika stop och jag greppar snabbt tag i repet samtidigt som jag gör mig beredd på det värsta.

Vi välter...

Jag kommer ganska snabbt ovanför ytan, max 5 sekunder under skulle jag tro, då ser jag Joel, två meter bort och han går under vattnet och dras snabbt iväg med floden. Jag kommer på mig själv hållandes i åran att jag hellre räddar mig själv och mina vänner än en jävla åra. Han ser mig med sin panikslagna blick och samtidigt som jag greppar tag med ena armen i båtens snöre tar jag tag i Joels åra som han med nöd slänger fram mot mig. Joel får tag i repet.

Snabbt som sjutton går det och det är svårt att tänka i förväg, då helt plötsligt ser jag en stor sten framför mig och jag tänker för mig själv "antingen gör jag mig riktigt illa eller så dör jag". Men som tur är drar strömmen mig lite åt sidan samtidigt som jag tar emot mig med händerna, jag funderade för en kort sekund att släppa båten och försöka ta mig upp på stenen men det var för strömt så jag tappar greppet om båda.

Jag dras med strömmen helt fritt och helt ovetandes om vad som finns där under och vad som komma skall. Jag får tag i båten igen, och ganska kort därefter ser jag en av tjejerna flyta lite längre fram, även hon sträcker fram sin åra och jag drar henne mot mig. Vi lyckas båda hålla oss tag i båtens rep då den följer oss med väldig kraft nerför forsen. Jag ser en möjlighet att ta mig till stranden, så jag skriker till spanjorskan samtidigt som jag pekar mot stranden men hon är så pass chockad att det ända jag får som svar är en blick av rädsla. Men då hör jag äntligen mina vänner.

På något vis har vår guide lyckats ta sig upp på båten (den är upp och ner) och när jag lyckas ta mig upp med hjälp av honom ser jag Joel, Mesch och den andra spanjorskan. När vi väl sitter på båtens botten flyger fortfarande tankarna runt i skallen, vad gör vi nu. Det hade lugnat sig men det var fortfarande ganska vågigt. Vi lyckas på något sett ta oss förbi det värsta utan att ramla i igen och lite längre fram ser vi resten av gruppen guppandes med sina båtar.

(Mesch)

Vi kommer med bredsidan mot fallet och mina enda tankar är "Håll i dig" och "Det här kommer gå åt helvete".

Jag kastas runt under vattnet likt en vante, jag har redan tappat paddeln. Jag kämpar för att komma upp över ytan och få luft men jag hinner knappt upp innan jag slungas ner igen  av det mäktiga vattnet och strömmarna. Vid detta läge tänker jag "jag kommer drunkna". Nästa gång jag kommer upp ser jag att jag är påväg mot en sten i hög fart. Det är helt lönlöst att försöka simma i sidled, vattnet bestämmer helt vart jag ska föras. Min första tanke är att bara försöka undvika att slå huvudet i stenen. Stenen träffar mig under midjan, vilket får ses som ett gott resultat, bakom mig ser jag båten och våran guide komma. Båten är upp & ner och guiden håller i snöret. Jag lyckas få tag i snöret bredvid guiden men dock är vi bakom båten och ser inte vad som väntar framför oss. Jag ser ingen av de som satt med i båten förutom guiden, varken Adam eller Joel. Jag skriker till guiden "What do we do?" men får inget svar. Att flyta vidare bakom båten utan att se och att när som helst kunna krocka med en sten var inget jag var sugen på. Jag överväger att släppa repet om båten och försöka simma/flyta i land men överger denna idé väldigt snabbt då båten slungas till och jag blir påmind om vattnets kraft. Joel glider efter ett tags kamp upp bredvid mig och tar tag i snöret på båten "Vart är Mesch?!" (Jag) "Jag är här, komma bredvid dig" "Vart är Adam?!" skriker vi båda samtidigt som jag blir uppdragen på båten av guiden som lyckats klättra upp. Jag tänker "helvete, Adam slungas fortfarande runt i vattnet någonstans" och vi färdas fort neråt längs forsen men just som jag tänker detta kommer jag upp på båten och kan se honom klänga på andra sidan. Jag ser även en av tjejerna och sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp samtidigt som Adam klättrar upp på båten med lite hjälp av guiden.

Vi konstaterar att alla är med på båten men även att faran inte är över.

Vi sler fler "fall" framför oss och utan paddel var det inte mycket att göra. Vi har tur i dessa fallen och lyckas hålla oss kvar på båten. Vi kommer ner till lugnare vatten och ser andra båtar som stannat för att hjälpa oss, vi glider in vid sidan och vår guide kastar sig ut igen för att fånga en paddel. Jag vänder på gummibåten och tydligen vill guiden att vi ska hoppa i båten igen för att paddla vidare vilket vi lite motvilligt gör.

Summa sumarum, ett riktigt bra äventyr!

Vi tar på oss hjälmarna och flytvästarna och har en snabb genomgång på ca: 2 minuter.

Vi går sedan ner mot forsen för att kika vad vi gett oss in på. Vi inser snabbt att detta är ganska farligt och att ett enda litet misstag kan stå sig dyrt. Vi släpar ner båten mot vattnet och ombeds av våran thailändska guide samt styrman att sätta oss två killar och en tjej på ena sidan av gummibåten samt den sista av oss och en tjej på andra sidan. Detta för att fördela både vikt och paddlingskraft. 

Vi börjar paddla till vår guides kommandon som lyder "forward, backward, stop" samt vid farliga tillfällen även "get down". Det börjar lugnt och fint men redan efter 20 sekunder kommer det första "fallet" bland stenar, höjdskillnader och extrema strömmar. Det första fallet går okej men efter detta paddlar den starkare sidan på lite för mycket och båten ställer sig på bredsida. Vi närmar oss nästa "fall" som vi ser är mycket större och brantare än det tidigare.

Med båtens långsida och bara några meter kvar närmar vi oss fallet. Vi anar alla det värsta...

Det vi alla anar kommer också att hända. Jag ser att detta aldrig kommer gå, min sida var för stark! Vi är på väg att ställa oss på bredsida. Jag tar i allt jag kan och paddlar bakåt för att försöka få upp oss på rätsida men till ingen nytta, strömmen är omöjlig att rå på, vi välter!

Jag slår i forsen med en duns och allt blir svart för ett tag. Jag vet inte vad som är upp eller ned, men som tur är vet min flytväst det och drar mig uppot mot ytan . När jag väl får huvudet över ytan ser jag att jag flyter framför båten ett par meter med min paddel i min hand. Jag ser Adam som klamrar sig fast i repet som sitter runt den upp och nedväntda båten. Jag fär ögonkontakt med honom och han ser nog skräcken i mina ögon. Jag slänger bak min paddel mot honom och han lyckas fånga in mig. Fortfarande med min paddel i min hand, som jag höll i som min  käraste ägodel, klamrade jag  mig fast i båten med den andra.

Min hjälm som tryckt sig bakåt och remmen åkt ned mot halsen börjar klämma och kalsuparna löser av varandra i dem höga vågorna som bildas i forsen.

Där kommer den första tanken om att drunkna och paniken sprider sig. Jag lyckas få på hjälmen någorluna och jag kippar efter luft. Forsen fortsätter i ett sjujäkla tempo och vi driver mot en sten/klippa. Jag är på rätt sida om båten men Adam och den ena spanjorskan är på den andra. Vi slår i men med vattnet sprutandes i ansiktet ser jag inte vad som händer med Adam och spanjorskan.

Vi flyter vidare och med fortfarande har jag åran i den ena handen och klamrar mig fast bakom båten med den andra . Jag slår i stenar mot botten men känner inte av någon smärta, förmodligen är det adrenalinet som pumpar och just då hade jag annat att tänka på än smärta.

Jag lyckas få upp blicken och ser, som jag tror är Adam, och skriker "vart är Mesch!?" Men ser sekunden senare att det är just Mesch som är framför mig. "Vart är Adam!?" skriker vi i kör till varandra, men ingen av oss har sett honom den senaste minuten.

Jag slänger bak en blick och ser något flyta ett 10-tal meter bort och var jag rädd innan så var det ingenting om hur jag kände då. Sekunden senare så kravlar sig guiden på något sätt upp på den uppoch nedvända båten och drar upp Mesch som ropar till mig att Adam var på andra sidan båten och jag kände en otrolig lättnad. Jag släpper då åran som jag hållt stenhårt hela tiden och drar mig upp på båten. Jag tittar ner och ser den andra spanjorskan som satt på min sida och räcker henne min hand, hon tar tag i den och släpper tag i båten och jag lyckas efter en hel del kämpande, ska erkännas, dra upp henne. Jag tittar då bak igen och ser att det var en åra som låg bakom oss som jag trodde var Adam.

Adam och den andra tjejen har tagit sig upp dem med. Dock var inte faran över då vi satt 6 personer i en upp och nedvänd båt med 4 åror och forsen som fortfarande ränder ner. Men efter en hel del kämpande att hålla sig kvar på båten så kom vi ner på lugnare vatten och vi såg dem andra båtarna längre fram som stannat och följt vår resa ned för forsen. När vi kom fram till dem möttes vi av skrtt och i viss mån hån och då hade jag lust att mörda hela bunten.

Efter vi fått stopp på båten längst strandkanten hos dem andra så kom våra två åror ned för forsen och vå guide slängde sig ut och fångade in dem medans Ludvig "stålmannen" Mesch vänder på båten och vi fortsätter efter viss tvekan vår resa ned.

Jag tänker direkt att ett försök att möta vågorna som är 1 & ½ meter höga med båten i bredställ kommer aldrig fungera. Jag försöker med all min kraft att styra upp båten och få den rak igen men det går ju självklart inte, utan det är vattnet och den starka strömmen som besämmer hur båten skall röra sig. Jag hör vår guide skrika stop och jag greppar snabbt tag i repet samtidigt som jag gör mig beredd på det värsta.

Vi välter...

Jag kommer ganska snabbt ovanför ytan, max 5 sekunder under skulle jag tro, då ser jag Joel, två meter bort och han går under vattnet och dras snabbt iväg med floden. Jag kommer på mig själv hållandes i åran att jag hellre räddar mig själv och mina vänner än en jävla åra. Han ser mig med sin panikslagna blick och samtidigt som jag greppar tag med ena armen i båtens snöre tar jag tag i Joels åra som han med nöd slänger fram mot mig. Joel får tag i repet.

Snabbt som sjutton går det och det är svårt att tänka i förväg, då helt plötsligt ser jag en stor sten framför mig och jag tänker för mig själv "antingen gör jag mig riktigt illa eller så dör jag". Men som tur är drar strömmen mig lite åt sidan samtidigt som jag tar emot mig med händerna, jag funderade för en kort sekund att släppa båten och försöka ta mig upp på stenen men det var för strömt så jag tappar greppet om båda.

Jag dras med strömmen helt fritt och helt ovetandes om vad som finns där under och vad som komma skall. Jag får tag i båten igen, och ganska kort därefter ser jag en av tjejerna flyta lite längre fram, även hon sträcker fram sin åra och jag drar henne mot mig. Vi lyckas båda hålla oss tag i båtens rep då den följer oss med väldig kraft nerför forsen. Jag ser en möjlighet att ta mig till stranden, så jag skriker till spanjorskan samtidigt som jag pekar mot stranden men hon är så pass chockad att det ända jag får som svar är en blick av rädsla. Men då hör jag äntligen mina vänner. 

På något vis har vår guide lyckats ta sig upp på båten (den är upp och ner) och när jag lyckas ta mig upp med hjälp av honom ser jag Joel, Mesch och den andra spanjorskan. När vi väl sitter på båtens botten flyger fortfarande tankarna runt i skallen, vad gör vi nu. Det hade lugnat sig men det var fortfarande ganska vågigt. Vi lyckas på något sett ta oss förbi det värsta utan att ramla i igen och lite längre fram ser vi resten av gruppen guppandes med sina båtar.

Vi kommer med bredsidan mot fallet och mina enda tankar är "Håll i dig" och "Det här kommer gå åt helvete".

Jag kastas runt under vattnet likt en vante, jag har redan tappat paddeln. Jag kämpar för att komma upp över ytan och få luft men jag hinner knappt upp innan jag slungas ner igen  av det mäktiga vattnet och strömmarna. Vid detta läge tänker jag "jag kommer drunkna".

Nästa gång jag kommer upp ser jag att jag är påväg mot en sten i hög fart. Det är helt lönlöst att försöka simma i sidled, vattnet bestämmer helt vart jag ska föras. Min första tanke är att bara försöka undvika att slå huvudet i stenen. Stenen träffar mig under midjan, vilket får ses som ett gott resultat, bakom mig ser jag båten och våran guide komma. Båten är upp & ner och guiden håller i snöret. Jag lyckas få tag i snöret bredvid guiden men dock är vi bakom båten och ser inte vad som väntar framför oss. Jag ser ingen av de som satt med i båten förutom guiden, varken Adam eller Joel. Jag skriker till guiden "What do we do?" men får inget svar. Att flyta vidare bakom båten utan att se och att när som helst kunna krocka med en sten var inget jag var sugen på.

Jag överväger att släppa repet om båten och försöka simma/flyta i land men överger denna idé väldigt snabbt då båten slungas till och jag blir påmind om vattnets kraft. Joel glider efter ett tags kamp upp bredvid mig och tar tag i snöret på båten "Vart är Mesch?!" (Jag) "Jag är här, bredvid dig" "Vart är Adam?!" skriker vi båda samtidigt som jag blir uppdragen på båten av guiden som lyckats klättra upp. Jag tänker "helvete, Adam slungas fortfarande runt i vattnet någonstans" och vi färdas fort neråt längs forsen men just som jag tänker detta kommer jag upp på båten och kan se honom klänga på andra sidan. Jag ser även en av tjejerna och sträcker ut en hand för att hjälpa henne upp samtidigt som Adam klättrar upp på båten med lite hjälp av guiden. 

Vi konstaterar att alla är med på båten men även att faran inte är över.

Vi sler fler "fall" framför oss och utan paddel var det inte mycket att göra. Vi har tur i dessa fallen och lyckas hålla oss kvar på båten. Vi kommer ner till lugnare vatten och ser andra båtar som stannat för att hjälpa oss, vi glider in vid sidan och vår guide kastar sig ut igen för att fånga en paddel. Jag vänder på gummibåten och tydligen vill guiden att vi ska hoppa i båten igen för att paddla vidare vilket vi lite motvilligt gör.

Ingen skadade sig och alla mår bra.

Summa sumarum, ett riktigt bra äventyr!