Allting började för lite mer än 180 dagar sedan, vi var tre som började detta äventyr som skulle komma att bli våran livs resa. Men om vi spolar tillbaka ännu lite längre, tillbaka till vintern 2010/2011, det var kallt och vinterdepressionen hade drabbat de flesta, det var ett par dagar, eller kanske ett par veckor efter nyår och det roliga var över. Alla hade festat på rätt hårt dagen efter julafton och det nya året hade dragit igång för fullt. Värmen var långt borta men tankarna på sommaren gav nytt hopp, vi ska till värmen! Vi hade pratat om det rätt mycket och alla tyckte att vi borde hitta på någonting tillsammans, dra och jobba i Norge, åka på camping, köra en weekend i skidbacken (men det är ju kallt?!?) eller varför inte köra en sex-månaders-resa till sydostasien med start den 3:e Oktober.

Det var ingen som gjorde någon stor affär av det förslaget då vi pratat om det tidigare men jag var fast besluten på att jag ville åka, vilka är på, frågade jag? Pengar kom på tal och hur går man egentligen tillväga? Vi började planera, se över ekonomin, läsa på om länder etc.

Sen hamnade resan lite i skymundan och planeringen lades på is, tills dess att någon tog tag i det hela och sa; ”Nu bokar vi för annars kommer någon att dra sig ur”. Sagt och gjort, in till resebyrån och sen var det klart, den 3:e Oktober kom att bli ett datum vi alla skulle se fram emot (åtminstone vi som skulle åka).

Det började inhandlas kläder, bra-o-ha-grejer, resorb, myggnät, vandringskläder osv osv. Vi tog diverse vaccin-sprutor, köpte ”stora” backpacker-ryggsäckar, gjorde upp en resrutt och startade även upp den här bloggen :)

Dagen med stort D var kommen, dagen innan var alla samlade hemma hos mig (Adam) och gick igenom ryggsäcken en sista gång, tog varsin öl och pratade om hur kul det skulle. Precis innan vi skall sova upptäcker Joel att hans plånbok är försvunnen, vi började alla i lite smått panik gå igenom alla hans saker, åkte hem till ”Patrik & Joel” och letade där, åkte tillbaka till mig och letade där, åkte tillbaka till ”Patrik & Joel” och letade där och så höll det på i lite över en timma, innan vi tog beslutet att han fick låna mitt ”reservkort”, BRA START!

Vi tar oss till Arlanda ganska tidigt dagen därpå och blir avvinkade av mamma-Liselotte, Samuel och Brenton som körde in oss, vi checkar in bagaget så fort som möjligt och tar sedan en avkopplande bertzz på en bar. Vi mellanlandar på Istanbulls flygplats och några timmar därpå är vi framme i hettan, Thailands huvudstad kan verkligen vara grym om man är lite felklädd, trött och smått vilsen. Vi lyckas ta oss till buss/tåg -stationen efter ett misslyckat scam-försök och ett snabbt besök på MBK för lite proviant och bloggande till er där hemma.

Översvämningarna gjorde att vi inte kunde ta tåget som vi hade planerat utan det fick bli en 13 timar lång ”sleeping bus” som färdmedel som funkade relativt bra såhär i efterhand (man har ju fått sig lite skinn på nästan om man säger så) men då var det en pina. Väl framme i Chiang Mai hittade vi ett fantastiskt guesthouse som ägs av någon som heter Daret, därav namnet ”Daret´s Guesthouse” och som vi rekomenderar starkt, här åt vi god och framförallt väldigt billig mat och drack billiga fruit shakes, vi bodde även för ca 100 baht i var vilket var en bra start för vår budget 2000:-/veckan.

I Chiang Mai klappade vi tigrar, gick på orm-show, tvättade elefanter, trekkade i djungeln, bodde i djungeln, badade i vattenfall, åkte ”water rafting” som kom att skapa världens dramatik ;) Vi inledde helt enkelt resan med ett hejdundrande tempo och efter någon vecka tog vi vårt picke-pack och satte oss på en buss mot Laos och den fina staden Luang Prabang. Innan Laos hann vi med ett fantastiskt tempel i Chiang Rai och en liten nattmarknad innan det var dags att ta båten över till land nr 2. Visumstämplingar och allt sånt gick smidigt och efter lite drygt 10 minuter hade vi tillåtelse att vistas i Laos i 30 dagar, eller var det 60? Kommer faktiskt inte ihåg.

Framme i Luang Prabang gick vi runt och letade billigt boende, det är alltid det första man måste göra som ny i en främmande stad, hittar man inget billigt boende den första timman, ja då letar man vidare i en timma till. Luang Prabang var en mycket fin stad och vi hittade snabbt ett favoritställe att äta på, ”Joma´s Bakery” hette det minsann och där finns det smarriga sallader och annat gott för en billig peng. Om dagarna cyklade vi omkring i staden och framåt kvällen utforskade vi marknaden, jag tror vi alla var ganska trötta efter de hektiska dagarna i Chiang Mai för det blev inte mycket mer än så i den här staden.

 

Efter några dagar drog vi däremot vidare till Vang Vieng, en stad/by som är lika störd som den är skön. Det var som vi nämnt tidigare, den förmodligen värsta bussresa vi tagit på hela resan som tog oss till den ”stör(d)tsköna” staden Vang Vieng. På dagarna åker man gummiring nedför en flod och dricker sig alltför onykter längs alla barer som ligger på vardera sida om floden, detta pågår från lunctid fram tills det mörknar ute, då det verkligen börjar bli farligt att vara kvar. På kvällen festar man vidare i samma anda som innan och det är inte förän klockan börjar närma sig 05 som stället verkligen börjar stänga igen. Vi gjorde ”tubingen” som det kallas, en gång, vi träffade folk där som hade gjort det i över en vecka (i sträck) och som också var påväg för att se hur många gånger man måste göra det innan det verkligen händer något... Vi fick reda på att det hade dött 16 personer där, bara det året, så resterande dagar hängde vi på några sköna barer och degade framför ett avsnitt av Family Guy eller Vänner. En dag hyrde vi även cyklar och drog till en fantastisk grotta och badade i sköna laguner tillsammans med en holländare vi träffat några dagar innan. I Vang Vieng träffade vi också Arnie, en norrman som äger ett litet guest house var vi också bodde för en riktigt billig peng, det visade sig att Arnie själv hade varit på tubingen ca 40 gånger men han började bli lite för gammal nu berättade han, han är över 50 (lite tragiskt).

 

När vi var nöjda med Vang Vieng så stod Viantiene näst på tur, en stad vi inte gillade så mycket ( vi gav det inte en chans men kände att den ändå inte var någonting för oss) och här övernattade vi bara och tog oss sedan vidare till Tha Khaek och den 7 kilometer långa grottan. Framme i Tha Khaek bokade vi snabbt upp oss på en väldigt dyr minibuss-tur som skulle ta oss till den 7 kilometer långa grottan. Grottan var, som ni säkert kan tänka er helt magisk, om ni tänker er lejonhjärta-grottan blandat med mio min mio-grottan man såg när man var liten så får ni en liten uppfattning om hur det kan ha sett ut.

Efter Tha Khaek så tog vi ännu en buss allra längst ned i landet, till något som heter 4 000 islands, här stannade vi bara en natt och kände redan nu att en sandstrand skulle sitta bra j**la fint nu när det är tusen grader ute. Så efter att ha sett ett världens största vattenfall som ligger vid 4 000 islands, tog vi en nattbuss till Kambodja och staden Phnom Penh. Vi vaknar upp av att bussen stannar och vi ser att det är översvämningar på vägen, sakta men säkert lyckas vi ta oss igenom allt och några timmar senare kliver vi av bussen och portarna bakom oss stängs. Jahaja, ännu ett knep för att praktiskt taget tvinga turister att åka med till ett visst hotel, för det var verkligen så, vart vi än sa att vi ville åka nekade de och sa att vi skulle följa med till ett annat. Det visade sig vara ett ganska fint hotel med nybyggd pool och det var heller inte så dyrt så vi tog det för natten men dagen därpå var vi så sura för att de kört dit oss mot vår vilja, så vi checkade snabbt ut och tog in på ett annat som faktiskt hade gym på taket, sådeså.

 

I Phnom Penh var det största turistmålet och det som stod överst på våran lista, Angkor Wat och dit åkte vi bara någon dag efter och vilket turistmål, helt galet mycket folk men ack så häftigt. Sedan blev det fler tempel och vi besökte bland annat ett där de har skjutit scener ur Tomb Raider. Phnom Penh är en vacker stad men hade när vi var där drabbats en hel del av de översvämningar som man pratade att Thailand hade drabbats av, inget som verkade störa någon men det var ett faktum. Vi gjorde ett besök på ”Killing Fields” som gjorde att man ser på saker annorlunda nu än tidigare och sedan en trip till ”War Museum” som både var häftigt och gripande.

Efter att ha tagit ett dopp i den där poolen jag pratade om tidigare var suget efter havet och stranden nu ännu starkare och vi bestämde oss för att dra till Sihanoukville. Där hade vi det riktigt gött och dagarna var inte svårare än att gå ner till stranden, köpa en ananas till frukost för 1 dollar och sedan invänta barbeque-spetten som serverades för 3 dollar efter kl 18, detta varvat med ett dopp i det blå och en fantastisk solnedgång vid horisonten, livet var tungt.

 

Efter en dryg veckas solande var det dags för ett nytt land, den här gången stod Vietnam och staden Ho Chi Minh (Saigon) på schemat och vi hade läst en del om tunnlarna som användes i kriget så det var någonting vi verkligen inte ville missa. Nu började det närma sig julafton så här passade vi även på att skicka hem ett paket med lite julklappar till kära familjemedlemmar. Efter tunnlarna som var en upplevelse i sig, där man pånytt blev påmind om hur bra vi har/har haft det och efter att vi skickat hem paketet med julklappar så tog vi oss vidare norrut.

Mui Ne, visst låter det som något franskt? Det är iaf namnet på den staden som vi åkte till härnäst, en stad som enligt oss liknade en stad i Spanien eller kanske Turkiet, det var mycket ryssar, det var väldigt fint, väldigt mycket uppbyggt för turismen och väldigt mycket icke backpacker. Det var här som Joel fick sitt oändliga skavsår efter en springtur utan strumpor och det var här vi åt krokodil och red på en struts och skrev SWEDEN i sanden i öknen. 

Och sen vidare norrut.

Vi stannade till vid något som heter Hoi An som visade sig vara Adams favoritstad, här kunde man sy upp allt inom klädesväg och det gjordes dessutom på någon dag och för en riktigt billig peng så jag stormtrivdes. Mesch och Joel verkade inte missnöjda utan sydde även de upp en hel del plagg, förutom att spendera tid hos skräddaren var det himla trevligt att bara promenera runt i staden eller varför inte hyra en cykel och ta sig mot den fina straden som är belägen ca 30 minuter från själva staden. När vi hade designat och sytt upp ca 10 plagg bestämde vi oss för att skicka hem en låda till, denna gång med båt då vi absolut inte hade någon brådska med att få hem det (vi skulle ju faktiskt resa i fem månader till). 

Nha Trang har vi inte så jättemycket att säga om, det var den staden vi åkte till efter Hoi An och det var där jag och Mesch gjorde vår första snorkeltur (kallt som sjutton i vattnet minns jag att det var), vi åkte allesammans cable car från fastlandet över till en ö, det var häftigt men inte mycket mer än så. Efter Nha Trang tog vi en, för en gångs skull skön sleeping bus som tog oss hela vägen upp till huvudstaden Hanoi. Här blev Joel sjuk men piggnade till efter några dagar och vi tog oss då till Ha Long Bay och ett av världens 7 underverk, det var grymt. Nu väntade vi in tiden då vi skulle möta upp Ludwig i Bangkok och dagarna gick oväntat sakta. Väl på Bangkoks flygplats får vi syn på en blek och trött Ludwig som inte ser ut att ha fått sol på många många dagar, är det sådär vi ser ut på den här delen av året sa vi alla i kör. Efter lite kramkalas tar vi oss ännu en gång till busstationen som vi redan spenderat så mycket tid vid, här bokar vi en buss som tar oss till Koh Samui.

 

Efter en båttur på ca 30-40 minuter är vi framme på Koh Samui och vi har vädret på vår sida och byter snabbt om till badshorts och beger oss mot stranden. Här får vi vara med om en dramatisk händelse som gör att badsuget och leendet på läpparna försvinner och vi beger oss med tunga steg tillbaka mot hotelrummet. Efter några moppeturer i bergen och trevliga utekvällar drar vi vidare till Koh Tao och tre av oss ställer in siktet på dykarcertifikat.

Koh Tao är helt klart en av höjdpunkterna på den här resan, här gick dagarna ut på att dyka, träffa härligt folk, ta dykarcertifikat och sedan dricka en berts eller två med mer härligt folk. Det var även på Koh Tao som vi träffade våra vänner Simon och Jimmy som senare skulle komma att bli våra kära reskamrater under en längre tid.

 

Efter Koh Tao och tre stensäkra nyutexaminerade dykare var det dags för den tredje och sista ön på östra sidan av Thailand, nämligen Koh Pha Ngan. Som många redan vet är det Full Moon Party som gäller där och självklart var vi delaktiga i det spektaklet som enligt oss är ”lite” överskattat.

 

Vi hade från den tiden att Ludwig kom ner funderat mycket över huruvida vi skulle gå tillväga med julafton och nyår, eftersom att Joel och Ludde redan hade hembiljetterna bokade (Joel bestämde sig redan i Bangkok att 6 månader skulle komma att bli lite för långt och valde att boka om sin biljett) så utgick vi ifrån att de skulle tillbaka till Bangkok den 3:e Januari. Efter lite om och men och för att inte spendera så mycket tid i Thailand så landade det på Kuala Lumpur, huvustaden i Malaysia. Innan Malaysia gjorde vi ett besök på den västra sidan av Thailand och luffade runt bland öarna vid Krabiområdet.

 

Därefter var det dags att visa upp passen för 6:e gången och efter lite pappersarbete och stämplingar hade vi tillåtelse för ett helt nytt land. Nu tog vi båten över till Langkawi, en liten ö på västra sidan om Malaysia, en liten ö där det till skillnad från resten av Malaysia faktiskt är ganska billigt. Här fick vi vara med om vår andra cable-car-ride, den här gången upp på ett berg med en fantastisk utsikt och en hel del höjdrädsla från vissa av oss (bla från mig). Vi matade även djur, höll i örnar, gick mysiga kvällspromenader och avslutade kvällarna med lite öl och kortspel.

 

Efter ett par dagar tog vi en buss över till en lite större ö som ligger intill Langkawi, nämligen Penang, här käkade vi fantastiskt god mat och jag tror vi alla gick upp ett par kilo de få dagarna vi spenderade här, därför var det bra att vi avslutade med att gå några mil i nationalparken som ligger belägen någon timma utanför Georgetown var våatrt guest house låg.

 

Slut på det roliga ö-livet, nu var det fastlandet som gällde och huvudstaden Kuala Lumpur.

Det som låg på allas tankar var att Kuala Lumpur har IKEA, vad passar inte bättre med lite svensk husmanskost och sen för att toppa det hela lite, pepparkakor som skulle sitta perfekt till julafton som bara var någon vecka bort. Efter IKEA och några mysiga dagar på diverse parker packade vi ännu en gång väskan och tog den här gången bussen mot lite kyligare breddgrader, nämligen Cameron Highlands. Upp i bergen för att känna lite på kylan och beskåda vackra téplantage som omslöt flera hektar, en helt fantastisk syn. Ludde fick vara med om sin första trekking då vi körde en tur upp i bergen för att få uppleva ännu lite mer av det underbara landskapet Cameron Highlands är belägen i, den torra, kalla och fräscha luften gjorde att alla fick lite bakåtvänd hemlängtan men den försvann efter första festen i Kuala Lumpur.

 

Jag tror det var på julafton som vi alla blev riktigt berusade, vi inledde ju dagen med en runda ”Hej-Tomte-Gubbar” (som ni säkert minns) med inhemsk whisky så det var väl inte så jättekonstigt. Väl tillbaka från Cameron Highlands stötte vi på våra följeslagare Simon & Jimmy som även de hade gjort ett besök på téplantagen och vi satt och pratade en bra stund innan det var dags för lite bertzzz. Nyåret blev lyckat, vi (Jag, Mesch, Ludde, Joel, Jimmy och Simon) gick ut och käkade en god middag på vårat favorithak (mittemot affären som Joel tömde på öl kvällen till ära) och det blev en klassisk ”Fried Noodles With Chicken”. Till desär beställde vi in groda.

 

Kort därefter begav vi oss återigen tillbaka till vårat guest house för mer intag av alkoholhaltiga drycker och när tiden var kommen klädde vi upp oss till max (Shorts, t-shirt och flip-flops) och begav oss sakta men säkert mot ”The Golden Triangle” (det låter lite som en titel på en film) för att bevittna det fantastiska fyverkerispelet. Det blev en väldigt lyckad kväll. Dagen därpå sjöng vi en försiktig födelsedagsramsa för Ludwig och presentutdelningen avtog i och med att alla sjönk tillbaka till sängen igen. Den tredje Januari var kommen och det var med en tår i ögat och gråten i halsen som vi tog farväl av våra kära reskamrater Joel & Ludwig, hälften begav sig hemåt medans hälften bara hade kommit halvvägs.

 

Planet till Bali gick dagen därpå och jag och Mesch var taggade på lite härligt strandliv efter att ha spenderat de senaste dagarna bland stora shopping-center och rusningstrafik åt alla möjliga håll och kanter. Men, det var med en stor besvikelse vi anlände till Bali´s Kuta Beach och det tog lång tid att hitta något billigt boende. Efter knappt en dag bokade vi upp oss på en tur igenom ön som tog oss ända upp till ett berg som jag inte minns namnet på, det var en minnesvärd tripp och resan hade fått en nytändning.

 

Nu var vi sugna på lite trekking och vad passar då inte bättre än ett jättehögt berg med en vulkan på östra sidan av Lombok, ett berg som ligger i en nationalpark som var avstängd när vi kom dit och gjorde det olagligt att bestiga pågrund utav vädret men detta fick vi inte reda på förän vi var halvvägs upp och då var vi ju faktiskt halvvägs upp. Första berget avklarat och ack så jobbigt det var. Nu kände vi båda att det var dags för lite avkoppling och kanske lite party och då passade ju Gili Trawangan riktigt bra, kanske lite för bra för det sistnämda. Vi tog självklart aldrig några svampar som de hade utanonserat längs hela ön men vi hade ett par riktigt sköna dagar med god mat och trevligt umgänge.

 

Trots vad vi hade hört folk säga om Gili Meno, ”Det är en fantastisk smekmånads-ö men inte mycket mer än så”, så valde vi att åka dit och ack vilket misstag, smekmånad stod skrivet över hela ön och vädret gjorde verkligen sitt för att vi skulle ha så tråkigt som möjligt. Till och med dyket som vi gjorde där var till en besvikelse så efter någon dag tog vi båten tillbaka till Lombok och blickade framåt och mot nya äventyr.

 

Den värsta, eller iaf den längsta resan vi någonsin gjort på den här resan var den vi gjorde från Gili Meno till Labuan Bajo. Vi började med att klockan 08:00 (dag 1) ta en båt över till Lombok för att sedan byta till en minivan som tog oss till en busstation på Lombok var vi därefter böt till en stor buss som skulle ta oss till Sumbawa som är nästa ö öster om Lombok. På busstationen möter vi våran vän Lee som även han skulle komma att bli en ny reskamrat och en vän för livet. Vi gör helvetesresan tillsammans och när vi kommer till den sista hamnen, var färjan över till Labuan Bajo ska gå (vår slutdestination) får vi reda på att färjhel****t är trasigt. Innan detta har vi även hamnat på fel färja, bytt buss 2 gånger och vaknat upp av att en tupp står och galer i ansiktet på oss. Efter det beskedet blev man lite less men vi gjorde det bästa av situationen och köpte lite fisketråd samt fisk och satte oss och metade längs kajen. Nio timmar senare gick färjan och ett par timmars slumrande på trägolvet tillsammans med säkert hundra andra inne i färjans sovsal var vi äntligen framme, det där gick ju som smort och det tog baaaaara 48 timmar.

 

Dagen efter ankomsten drog vi ut på våran livs båtupplevelse var vi spenderade tre hela dagar ute till halvs med egenfångad fisk, besök hos komodo-drakarna och lite snorkling med mantor, detta med det bästa vädret du kan tänka dig, livet var jobbigt igen. :)

 

När vi väl kom tillbaka kunde vi leva länga på det som vi tidigare varit med om och vi gick omkring i extas de nästkommande dagarna. Trots detta ville vi göra ett dyk på ett av världens allra finaste dykplatser (kanske inte så jättekonstigt) men vädret gjorde en turn och bestämde sig för att bjuda upp till dans och dyken blev tyvärr inställda. Vi var glada ändå och tog tillsammans med Lee ett propellerplan tillbaka till Bali för att slippa vara med om ännu en hel****sresa. Vårat första intryck av Kuta Beach hade ju inte varit så bra men vårat andra kom att bli mycket mycket bättre. Vi hyrde varsina surfbrädor jag Mesch och Lee och utan någon erfarenhet eller träning simmade vi ut och svalde vatten efter vatten men shit vad kul det var! På kvällen hade vi en avslutnings-utgång för Lee, som skulle resa vidare till Thailand och därmed ta farväl av äventyrsresan. Sagt och gjort, det blev ännu en lyckad kväll och vi vaknar trötta och slitna dagen därpå men lyckas på något sätt ta oss hela vägen till Yogjakarta och upp på vårat andra berg och andra vulkan Det var dimmigt och kallt och det var svårt att se någonting över huvudtaget så vi bestämde oss, efter några misslyckade försök att se soluppgången att det var dags att ta oss vidare.

 

Man vet att man tröttnat på tempel när man besöker Borobudur i Yogjakarta och inte tycker det är särskilt häftigt, det var helt enkelt så vi kände jag och Mesch när vi gick uppför tämplet som mäter hela 55 000 kvm och som tog hela 75 år att färdigställa. Yogja som de kallar det i Indonesien var den staden vi stannade till i innan vi tog tåget till Jakarta och sedan flyget över till Malaysiska delen av Borneo.

 

I Borneo var det snabba puckar som gällde, här tog vi redan dagen efter vi anlänt, bussen upp till Mount Kinabalu för att göra sydostasiens högsta berg. När det var avklarat tog vi oss vidare till djungeln och Kinabatangan River för lite träskvandring och djungelsafari. Sist men verkligen inte minst drog vi till Mabul och Sipadan och dök på det stället som för många bara finns i drömmarna, vilka dyk!!! Pengar är ju en värdslig sak men här lyckades vi faktiskt bränna tio tusen på lite drygt två veckor... Vi kan båda säga att det var värt varenda öra.

 

Nu blev det flyg till Filippinerna och huvustaden där heter Manila.
Vi övernattade på Manilas inrikesflygplats och gick upp tidigt dagen därpå för att flyga vidare till Caticlan och turist-”paradiset” Boracay. Det var på Boracay vi slog ihop med våra bundsförvanter Simon & Jimmy som vi sedan gjorde hela Filippinerna tillsammans med, Boracay var ingen höjdare för oss så efter några dagars festande drog vi vidare till det sköna ö-livet och El Nido stod först på listan. I El Nido fiskade vi filippino-style och paddlade kayjak längs robinsonöar, det blev ett par fantastiska dagar med underbart umgänga och strålande sol. Sen packade vi ihop väskan för nittioelfte gången och begav oss mot ön Coron för lite vrakdyk och efter det tillbaka till Manila för att sedan snorkla med valhajar, det låter som att vi hade det lika bra som vi faktiskt hade det, super!

 

Nu hade dagarna rullat på så snabbt att vi knappt kunde fatta att det var dags för det sista nya landet innan hemkomsten, eller näst sista om man räknar Hong Kong som ett land. Vi tog återigen farväl av ett par djääävulskt trevliga norrlänningar och vänner för livet och satte sedan av norrut och därmed mot kyligare temperaturer. Hong Kong och Hong Kong´s befolkning var till en stor förvåning fullständigt okommunicerbart, det gick inte att prata med någon och försökte man få hjälp om att hitta vägen hem eller någonting så enkelt som att fråga vad rummet vi tittar på kostar får man bara kantonesiska svar, som för oss är väldigt svåra att förstå. Kina är precis likadant, eller iaf i Shenzhen som vi spenderade resten av tiden i, nej det blev tyvärr inget tåg inåt landet som vi planerat och vi tog oss heller aldrig till Kinesiska muren eller Shanghai. Vi blev fast i den stora staden Shenzhen som förmodligen har Kinas bästa och billigaste shopping och som ni kan förstå gjorde väldigt bra intryck på oss shoppoholics. Det var självklart inte bara shoppingen som gjorde att vi stannade kvar i Shenzhen utan när vi insåg att vi hade knappa veckan på att ta oss uppåt inåt och igenom landet och sedan tillbaka för att flyga den 22:a orkade vi faktiskt inte längre, vi var och är fortfarande nöjda med resan och hemlängtan var och är enormt stor vilket gjorde att vi valde att ta några dagar ”off travel” och bara ta det lugnt.

Nu har vi spenderat lite drygt en vecka på ön Koh Samet här i Thailand, där har vi solat, badat, spelat pingis, kört någon runda biljard, kollat lite premier league och ätit god mat.


Over and out, nu slänger vi in resehanduken och blickar framåt mot nya spännande möjligheter hemma i Sverige!
Ses på mobet gottfolk.

Hejhej hallå!

Eftersom det blev så mycket klagomål sist när vi bara laddade upp 3 bilder, kommer nu därför ett inlägg med desto fler. Här på Koh Samet har vi växlande molnighet men mestadels smällhett, en del skurar kan förekomma under förmiddagen men det är bara skönt. Idag deltog Mesch i en "pizzaätartävling", det gick helt enkelt ut på att äta en stor pizza under 1 timme, klarar man det får man pizzan gratis annars fick man betala 800 baht och såhär gick det:


Lämnar vårat rum lite smått nervös inför vad som komma skall


Magen kändes laddad


Jag själv gick och tog mig en bana pancake




Det krävs två för att göra denna pizza


Old records


Ett stycke jättepizza kommer lastat, tjohooehejs


Let the games begin (sagan om ringen-hornet ljuder i bakgrunden)




So far so good


"Nej nu spyr jag fan på pizza"


Kastar in handuken, eller ja pizzahelvetet.. FAAAAN!


Adam och hundarna fick dela på resterna.

Imorgon är det min tur att prova på denna fasansfulla utmaning, eller?????!??!?!?

Hejhej allesammans! (vi lever)

Vi ska vara ärliga och säga precis som det är.
Dagarna i Kina spenderades i staden Shenzhen, ja ni hörde rätt, det blev inte någon rundresa inåt landet utan vi blev kvar i den stora staden med buller och trafik. Jag (Adam) hittade mitt favoritställe när jag fick syn på skräddare och började snabbt sy upp kläder efter kläder, samtidigt fick Mesch gå loss på en billig marknad en bit därifrån. Så vi har haft det bra trots att vi inte hittade på något häpnadsväckande och vi känner oss helt enkelt nöjda.

Nu befinner vi oss tillbaka i Thailand för tredje gången den här resan och har det lite skönt med sol och bad på Koh Samet de sista dagarna, innan det är dags att flyga hem.



Trafic in Shenzhen


Big shopping mall


the beach @Koh Samed

Idag har vi besökt 89 populära turistmål runt om i världen, med start vid glaspyramiden i Louvre i Frankrike och ett fint avslut vid  Ceasar´s Palace i Las Vegas, detta är möjligt i Window of the World här i Shenzhen. Det är ett fantastiskt sätt att ta del av olika länders historia och uppleva vackra platser och miljöer på en enda dag, detta tycker jag varje land skall kunna erbjuda då det i utbildningssyfte ger möjlighet att inte bara läsa om platser utan även uppleva dem.




The World Map Fountain


Vi besökte Angkor Wat för andra gången


Templet i Yogjakarta som vi besökte för lite drygt 1½ månad sedan


Jag och lite av Eifeltornet


Mesch ser till att det lutande tornet i Pisa inte faller


Houses of Parliament i England (Westministerpalatset) med det berömde klocktornet Big Ben


Gick upp en sväng i Eifeltornet




The mighty Colosseum in Italy


Niagarafallen


Mount Rushmore med de 18 meter höga granitbysterna föreställande presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Theodore Roosewelt och Abraham Lincoln, skapade av skulptören Gutzon Borglum tillsammans med 400 gruvarbetare. (Källa: Wikipedia)


Och här har de lyckats få till lite skyskraper och annat över Manhattan

Det har varit en minst sagt lärorik dag och tack vare utflykten har vi inte behövt göra av med så mycket pengar på shopping som vi gjort de andra dagarna. Imorgon tar vi förhoppningsvis tåget in mot landet och sen får vi se hur långt vi hinner innan det är dags att ta sig tillbaka till Shenzhen för att sätta sig på planet mot Thailand och Bangkok ännu en gång.

Hej från en av de snabbast växande städerna i världen med över 8 miljoner invånare, ja det är Shenzhen jag pratar om. Bara lite drygt 30 minuter med tunnelbana tar man sig smidigt och enkelt till fastlandet Kina.

Dagarna i Hong Kong blev dyra och vädret påminde mycket om hemma, lite drygt 15 plusgrader och duggregn nästan varje dag, det gjorde att vi inte hade mycket annat val än att gå runt och shoppa i de oändligt stora shoppingcentren. Förutom att shoppa har vi promenerat något fruktansvärt, det känns som vi sett hela Hong Kong, igår, dagen innan avfärd mot Shenzhen bestämde vi oss för att ge utelivet en chans, trots att det är dyrt. Vi hittade en fantastiskt trevlig liten bar mitt i centrala Kowloon med lite fotboll på tv, det blev två set med öl och en massa kareoke med några trevliga lokalbor.

















Lite bakis tog vi oss upp tidigt dagen därpå för att hämta ut våra pass som blivit stämplade med visum för att entra fastlandet Kina. Nu har vi tagit in på ett billigt hotel och gått omkring lite i staden, kallt som sjutton är det här också och vädret gör sitt för att vi ska hålla oss inomhus, så det är fullt förståeligt om vi har handlat lite idag också. Imorgon ska vi försöka göra ett turistit besök på en av alla "theme parks" som finns här i Shenzhen, där ska det finnas "Egypten-pyramider", "Eifeltornet" m.m. För övrigt så använder sig Shenzhen av kinas valuta "Yuan" som nästan är exakt samma som kronan vilket gör det väldigt lätt att räkna ut vad saker och ting kostar, sköööönt! Och äntligen kan mina små kunskaper inom språket komma till användning, Nĭ hǎo! = Hej! Xiè xiè! = Tack!

Hallådär! Nu är vi i Hong Kong och har spenderat de två senaste dagarna till fots i den oändligt stora staden.

Vi bor för tillfället i världens minsta rum i centrala Hong Kong, vi hittade till slut ett hotel vid namn "Ginza Hotel" som hade små fräscha rum till ett halvhyggligt pris (250 hk dollar per natt). Deras valuta heter Hong Kong Dollar och är väldigt lik kronan (1 KR = 0,88 HKD). Vi fick lite av en chock när vi gick och letade boende och såg att alla priser var långt över vår budget (vi är vana att betala ca 50 kr per natt) och det som chockerade oss mest var hur svårt det är att kommunicera. Det är praktiskt taget omöjligt att föra någon form av diskussion här, frågar man om tips får man något mummel tillbaka eller så börjar de helt enkelt förklara någonting för oss helt obegribligt på deras språk. Både jag och Mesch trodde att de skulle förstå oss någorlunda men det är som att prata med en ettåring när man ställer en enkel fråga om hur mycket någonting kostar eller om det finns några rum lediga, här är det teckenspråk som gäller.



Så vad tycker vi egentligen om Hong Kong? Det finns faktiskt en hel del positiva saker om staden, bortsett från dyra boenden och kommunikationssvårigheterna så är det en fin stad, mycket grönska, massa shopping, charmiga barer och restauranger och sen ännu mer härlig shopping. Glömde jag säga att vi shoppat? Två tusen kronor per dag är väl enligt budget? Eller? Det finns shopping både för "braten" och även för han som försöker vara som "braten.







Juste, jag glömde nämna det som har varit ett av våra största problem här och det är boendet, vi betalar som sagt 250 HKD per natt men måste då checka ut från rummet varje dag innan klockan 10. När vi väl checkat ut får vi inte tillbaka rummet förän klockan 22 igen, de har nämligen någonting så genialiskt som "overnight" och även den finns i olika varianter (från 05 till kl 12), jättekonstigt. Vill man ha rummet 24/7 får man lägga till en hundring och dumsnåla som vi är så vägrar vi och går istället omkring hela dagarna och intalar varandra hur mycket vi sparar på att göra som vi gör, trots all fotverk, knäverk och ryggont som uppstår efter att inte ha suttit ner på lite drygt tio timmar. 

Efter två dagars konstant promenerande slog vi våra kloka huvuden ihop och bytte boende och har från och med imorgon ett rum dygnet runt, sköööönt.







Idag tog vi tunnelbanan över till Hong Kong Island (vi bor i Kowloon) och har efter att ha följt en fantastisk vägbeskrivning ansökt om visum (kostar 200 HKD) till fastlandet Kina. Planen är att försöka röra oss inåt  och uppåt i landet och sedan ta oss tillbaka till Hong Kong för att därefter flyga tillbaka till Thailand.

Manila är huvudstaden i Filippinerna och det är i detta myller av bilar och hundar som skäller som vi har spenderat de senaste två dagarna. Manila storstad är helt galet stor, här bor det över 10 miljoner invånare och trafiken är total, det finns säkert över 10 stora shopping-gallerior och vi har hunnit besöka 3 av de, Mall of Asia (det fjärde största i världen), Robinson Galleria samt GreenHills Market & Galleria. De två förstnämda var  alldeles för "mahal" som vi säger här borta, och det betyder dyrt, de var alltså bortom vår prisklass samt budget så det fick bli ett besök på marknaden vid Green Hills. 

Förutom att shoppa har vi ätit god mat, promenerat runt i den skitiga staden som är fylld av tiggare och annat folk som drar och sliter i en, provat på att äta ankfoster som enligt mig och Simpa (norrlänningen ;P ) inte var så gott, samt hunnit med att klippa Mesch.


Mall Of Asia


Oklippt


Rakning pågår


Det klassiska fartstrecket


Tintin-luggen borde han ha sparat

Hej alla underbara!

Vi har de senaste dagarna slappat en hel del, i lördags anlände vi till Coron, en liten fiskeby i Busuanga, Filippinerna. Coron är för turister, mest känt för sina japanska vrak från andra världskriget och bortsätt från att dyka finns det inte mycket annat att göra. Så vad har vi gjort? Eftersom vi anlände så pass sent och var så pass trötta så blev det bara en maffig middag, efter att vi hittat det billigaste boendet i stan. Dagen därpå gick vi omkring och bekantade oss med stan, träffade australiensarna vi hängde med i Boracay och bokade därefter upp oss på de populära vrakdyken. Vi hittade en dykfirma som heter "Amph...." någonting, en dykfirma som erbjöd 2 dyk för 2,000 peso, vilket vi tyckte var rätt bra.









Dyken var häftiga, trots att sikten var ganska dålig vid det första vraket och trots att utrustningen inte var i det bästa skicket så var vi ändå ganska nöjda, det var ju trots allt våra första vrakdyk. Vi dök in i ett av de japanska fraktfartygen som även försedde japanska soladater med mat under andra världskriget. Fartyget, Olympia Maru, som bombades av den amerikanska flottan den 24 September 1944 ligger en timmes båtfärd från Coron och ligger på 26 meters djup (dock har vi inga bilder från något av dyken så ni får nöja er med lite solnedgångar). 


Efter dyken blev det rom och cola med australiensarna och därefter lite biljard i solnedgången och en härlig middag ute på vattnet.



Idag har vi bara tagit det lugnt, just nu spelar vi biljard och betraktar solen gå ner bakom bergen samtidigt som några av oss intar den tredje omgången rom och cola. Imorgon går flyget till Manila och sedan direkt vidare mot Donsol, ca 12 timmars bussfärd från Manila.

Resan till Coron som för övrigt skulle ta ca 8 timmar, tog lite drygt 9 ½ timmar.. ..men vi ska inte klaga allt för mycket, vi hade toppenväder hela vägen och de första 7 timmarna låg vi alla och halvsov på däck med solen rakt i ansiktet och med en utsikt som heter duga.


Här är en bild från vårat ihåliga boende i El Nido


Halvbakis på båten


Den här utsikten hade vi under hela vår båttur

Nu är vi som tidigare nämnt i Coron, här är det vrakdyk som gäller och då är det japanska fartyg från andra världskriget vilket ska bli väldigt spännande. Om ni undrar varför bilderna är i mycket sämre kvalitét än tidigare så beror det på att min systemkamera har börjat krångla, den visar upp "ERR 01" samt ett felmeddelande när jag ska ta kort, så hädanefter får ni nöja er med halvtaskiga bilder.

De senaste dagarna har vi varit uppe långt före solen, vi har bokat upp oss på morgonaktiviteter för att slippa turister och idag för att fånga all nyvaken fisk. Imorgon blir det kayjak och dyk och då har vi planer på att dra ut vid 06 för att hinna se så mycket som möjligt, så tro inte att vi ligger och sover dagarna i ändan, här är det nämligen fullt öl.

Idag var vi och provade på trolling, jag tror de som har lite fiskekunskap vet precis vad jag pratar om men för er som inte vet så är trolling när man åker med en båt och lägger ut lina och drag som drars efter båten.






Det här är alltså Filippino-style, en rulle med lina och sedan ett drag..


Lite ledsen för att fiskelyckan gick till Adam


Min första :)


Simon aka Kröken


Här bor en eller två harpunfiskare, fantastiskt när det är bra väder men sen?


Och en till, nu började de andra grabbarna bli lite less på att det bara var jag som fick napp.


Nej, bilderna ljuger inte, jag fick totalt 3 härliga "tuna fish", lagom nöjd efter en lyckad trollingtur, Filippino-style.



Efter fisketuren drog vi till en strand som ligger 10 minuter härifrån, en helt egen strand och en fantastisk utsikt, ja, vi har det toppen!




Sisst en bild på en av alla dessa maxblandade hyenahundar som springer omkring överallt.


Roligt med kommentarerna, många tummar upp!
Mycket möjligt att det var Ikea-bestick :P och ja vi ska börja använda flytväst och skydd osv (korsat finger bakom ryggen).

Jag hade ingen aning om att det var svalsaliv som jag käkade men gott var det. :)

Nu har vi nått vackra El Nido, vi har tagit in på det absolut billigaste stället i stan och det med säkerhet, eftersom vi sprang omkring i över en timme och sicksackade mellan de hostel som fanns tillgängliga. Vi hittade ett ställe som heter El Nido Plaza Inn där de har riktigt ihåliga bungalows för en billig peng, så där tog vi in och betalade 200 peso i var, vilket iofs är ganska dyrt för att vara Filippinerna men jag tror priserna har ändrats en del med åren, plus att El Nido ligger så pass öde som det gör.

Idag har vi gjort denna klassiska "Island Hopping" som är väldigt populärt här i El Nido, det man gör är att man åker med en av dessa hundra båtar som ligger längs stranden och därefter hoppar man i vattnet där de spelade in Robinson 2007 eller nåt, sen drar man vidare till någon helt underbar lagun som man är tvungen att ta sig till genom ett hål i en bergsvägg osv osv. Vädret är fantastiskt och ölen är fortfarande i det billigaste laget, jag har också provat en "El Nido Soup" som Kristian rekomenderade och den var utsökt. Imorgon ska vi prova på trolling och då Filippino-style (man håller i en rulle nästan lika stort som ett cykeldäck som har tråd och drag på sig), vi håller tummarna för lite tjugokilos Tuna, därefter blir det säkert lite kayjak och mer utforskning runt alla öar.

Nu sitter vi på restaurang nära Manila och inväntar vårat nästa flyg som ska ta oss till Puerto Princessa.
Vi håller fortfarande ihop med norrlänningarna Simon och Jimmy och vi har haft 4 minnesvärda dagar tillsammans i Boracay, eller ja lite suddigt är det självklart efter all rom och cola men vi har i vilket fall haft skitkul!

Vi kände ganska snabbt att efter 3 dagars festande i sträck så är vi sugna på lite lugnt strandhäng och fin natur och vad passar då inte bättre än Palawan och El Nido. Boracay känns lite som Mallorca mixat med Visby och en gnutta Alanya, här gör man inte så mycket mer än festar, kite-surfar, "island hoppar" m.m och tack vare populariteten och alla dessa turister så ligger priserna lite för högt upp för vår budget.

Boendepriserna här i Boracay ligger på ca 1000 peso (150 svenska) och uppåt, vi hade tur och hittade ett boende för 800 peso första natten och sedan 1000 peso när vi delade med norrlänningarna. Maten kostar runt 200 peso och uppåt, iaf om du vill äta nära stranden, går du upp en bit mot stan börjar det bli billigare. Ölen är snorbillig vilket är ett stort plus och sen är ju stränderna superfina, så man borde inte klaga alltför mycket, dock vill vi se mer orörda platser och beger oss därför mot Palawan och El Nido. Något vi vill höja glasen för är ett ställe på "Station 3" i Boracay, ett ställe som heter Kurt & Mag´s som har happy hour från klockan 14 till klockan 19, där kostar en San Miguel 25 peso och en rom och cola får du för samma, guldställe!

Här kommer lite bilder från våra dagar i "paradiset":




















Såhär kunde det se ut efter en härlig utekväll


Vår balkong

Hej bloggen! Vi sitter på en bar i Boracay, Filippinerna och dricker öl för under 4:-
Vi har anslutit med norrlänningarna som vi träffat tidigare och vi planerar nu hur dagarna här i Filippinerna ska fördelas ut. Vi har varit här i två dagar nu och börjar redan känna oss ganska nöjda, det är lite väl mycket turister här för vår smak och vi har även haft otur med vädret, så imorgon eller övermorgon drar vi förmodligen vidare mot Coron eller Palawan. Men över till rubriken, jag tänkte nämligen berätta lite om priser i Malaysia, hur det ser ut jämför med Sverige osv.

Malaysias valuta heter Ringit (MYR) och 1 Ringit motsvarar i dagsläget 2,2 SEK.
I Malaysia kostar en öl ca 13:- i butik (typ 7-eleven) och det är för oss väldigt dyrt då vi kan köpa den i en bar här i Filippinerna för under 4:-.

En busstur på ca 2-3 timmar kostar ungefär 20-30:-

Billigaste boendet hade vi i Kuala Lumpur då vi betalade 12 ringit men, vi har även betalat upp emot 30 ringit när vi bodde i Kota Kinabalu, så priserna varierar väldigt mycket.

En maträtt, Fried Noodle med kyckling kostar ca 15-20:-

3 dyk på Sipadan kostar 1500:-

En genomsnittlig månadslön ligger på ca 1900:-

Landet är en monarki och har en kung som stadsöverhuvud, 60% av befolkningen är Malayer, 30% kineser och 10% indier.

Har ni några frågor eller funderingar så skriv en kommentar så svarar vi så fort som möjligt. :)