Borobudur

Idag har vi besökt ett buddhistiskt tempel som ligger 1,5 timmes bilfärd utanför staden. Templet, som heter Borobudur, är byggt någon gång under 700-800-talet e.Kr. och är idag ett av Indonesiens mest besökta turistmål. Templet mäter hela 55 000 kvadratmeter och tros ha tagit hela 75 år att färdigställa.













Sist men inte minst, en bild från helikopterturen



All for now, imorgon flyger vi till Kota Kinabalu (Borneo) och ska förhoppningsvis möta upp Lina och Jossan där.

Over and out.

Matlagningskurs i Yogyakarta

Hallå hallå, sitter just nu och har det allmänt gött framför poolen, på vårt nya hotel här i Yogyakarta.



Idag har vi haft matlagningskurs för första gången på nästan fyra månader, och det var skitkul!
Vi började dagen med att gå till marknaden 5 minuter härifrån, där köpte vi alla nödvändiga ingredienser, som, kyckling, vitlök, muskotnöt, palmsocker, färsk kokos, chilli osv osv.









När vi var klara med inhandlandet drog vi tillbaka till restaurangen och upp till köket där vi började förbereda inför matlagningen. Vi gjorde i ordning kycklingen, krossade chillin tillsammans med, vitlöken, muskotnöten, rödlöken, ingefäran, kummin, torkad gurkmejarot och sen något som heter macademianöt som inte är så vanligt i Sverige, men som oftast används till bakverk eller äts direkt som snacks, detta gjordes med den traditionella morteln. Därefter wokade vi det tillsammans med citrongräs, citronlöv och en kanelpinne.









Därefter fixade vi vår kokosmjölk som vi sedan använde till till både riset och till kycklingen.





Sedan gjorde vi även en vegetarisk rätt samt två sidorätter med vegetariska chips och något som de använder istället för kött som innehåller sojabönor.














Det här var den sidorätten jag och Mesch gillade bäst, det är deras sojabönegrej och lite nötter tillsammans med vitlök, rödlök och chilli som sedan wokas med olja, palmsocker, lite vatten och en nypa salt. MUMS!




All denna mat tillsammans med en stor Bintang, det blir inte mycket bättre än så.


Gunung Bromo in east Java

Gunung Bromo är en aktiv vulkan belägen ca 2000m (edit) ovanför havsytan i östra Java. Gunung Bromo är en av de mest besökte turistmålen i östra Java, detta mycket tack vare att den är så pass lättillgänglig men även för den spektakulära soluppgången som reser sig bakom vulkanen. Dock är vi självklart här på fel årstid (vi får återkomma en annan gång) så det var helt omöjligt för oss att få oss en titt.


En bild som är tagen när vi tog en promenad i genom byn, redan här kan man se den tjocka dimman.



Så efter att ha väntat in den spektakulära soluppgången i ca 30 minuter, helt i onödan, så gick vi ner till Jeepen igen som tog oss till den häftiga kratern.


Och så här såg det ut när vi skulle ta oss till den häftiga kratern.


Och här har vi den fantastiska kratern, den var verkligen mäktig!!!!

Vi hade verkligen otur, det blåste som sjutton nästan hela tiden och dimman/molnen låg på under nästan hela vistelsen. Dock hann jag faktiskt med att ta en bild på både vulkanen och kratern vi besteg.



Goodbye Flores! Hello Java!

Hej hej, sitter i skrivande stund lite över 2000 meter ovanför havsytan, närmare bestämt på vulkanen Gunung Bromo i Java. Vi har lämnat Labuan Bajo och underbara Flores bakom oss och blickar nu vidare västerut.

Sista dagarna i Labuan Bajo var väldigt lugna, jag drog på mig en förskylning efter tredagarsturen och Mesch och Lee var även de ganska utmattade, så det blev många timmar halvsovandes på vår favoritrestaurang, The Lounge. Vi passade även på att göra ännu en motorcykeltripp men denna gången till en cool grotta som ligger ca 20 minuter från stan.


Rummet var inte det bästa men det var billigt


En hejdålapp från Tom och Inska som vi gjorde vår tredagarstripp med


THE CAVE


Från den sista motorcykeltrippen



Det var den 23:e Januari vi tog det lilla propellerplanet från flygplatsen Komodo, bara fem minuter från Labuan Bajo. Planet gick till Denpasar i Bali och vi diskuterade frågan om vi skulle ta oss vidare mot Java direkt, eller, om vi skulle ge Kuta en sista chans. Vi bestämde oss för att ge det en chans, Lee skulle ju trots allt stanna där en natt så vi tyckte det kunde vara bra som en avslutning på denna resa vi haft tillsammans.



Efter en riktigt trevlig och underhållande utekväll som slutade med att vi alla kom hem någon gång efter klockan 04 kände vi oss riktigt nöjda med vårt beslut om att stanna kvar.



Vi vaknade alla rätt slitna redan klockan 08 dagen efter för att ta farväl av ännu en reskamrat, dock tror jag vi alla kände att detta inte skulle vara sista gången vi sågs.

Jag glömde även nämna att vi har surfat för första gången jag och Mesch, vi passade på att hyra varsina surfbrädor direkt när vi kom fram och sprang sedan ner till stranden för att fånga vågorna. Jag kan ju säga att efter att ha haft en instruktör som bara surfat 1 gång tidigare (det var alltså Lee), tyckte jag vi gjorde ett bra jobb.



HAHA jag älskar när det kommer en kastvind som gör att jag trillar av brädan.

Efter att han vinkat av Lee, med en tår i ögat, låg jag och Mesch kvar på rummet och funderade på vad vi skulle göra. Vi bestämde oss, efter att ha sett första avsnittet av Terra Nova, att gå och äta frukost. Därefter bar det av mot Java och Gunung Bromo.


3 days 2 nights Komodo & Rinca Island Tour

Då var vi tillbaka till verkligheten, jag kan dock inte säga äntligen för den här tredagarsturen går inte att beskriva med varken ord eller bild, den måste upplevas.

Jag kan iaf berätta vad vi gjort, vi började dagen med att springa omkring och köpa det nödvändigaste till trippen, det blev mest öl men även lite vatten och fiskeredskap. När vi var klara med inhandlandet begav vi oss mot den näst största ön Rinca Island, eftersom vi inte bokade vår tur och båt vid någon "Tour Agency" utan gick raka vägen till hamnen och pratade med kaptenen så fick vi det för ett riktigt bra pris, och vi kunde även bestämma väldigt fritt vad vi ville göra. Vi var ett gäng på 5 personer och vi hade alla träffats tidigare och pratat om vad vi ville göra vilket gjorde det väldigt enkelt när vi kände att en snorkeltur innan Rinca skulle sitta perfekt och då stannade kaptenen vid ett underbart snorklingsställe precis bredvid en liten ö. Tyvärr måste jag säga att snorklingen var den bästa hittills så Joel och Ludde, ni måste komma hit igen :).



















När vi snorklat färdigt drog vi till Rinca Island för att se Komododrakarna, vi körde en guidad tur på ca 1 timme och det räckte gott och väl då komododrakarna vilar/sover på dagen, men vi fick iaf en bra titt på de groteska monstren.


Precis anlänt på Rinca Island







Komododraken kan bli upp till 3 meter lång och väga uppåt 70 kg.
Ett bett från draken är väldigt farligt på grund av dess bakterier i munnen, tack vare att deras tänder nästan är helt täckta av tandkött, slits tandköttet ofta när de äter och skapar en blodblandad saliv vilket bakterierna i sin tur trivs extremt bra i.  För några år sedan lyckades forskare vid Melbournes universitet även ta reda på att draken även besitter 6 giftkörtlar i vardera underkäke vilket gör den ännu farligare än vad den tidigare påståtts vara.



När vår tur var slut och alla kände sig nöjda drog vi vidare mot ett nytt snorklingsställe och ett ställe var vi även kunde se "Flying Fox" samt fiska. Här såg vi för övrigt vår första haj.









Dagen därpå var det dags för Komodo Island, denna tur skulle visa sig vara klart mycket bättre än den förra och vi såg en hel del riktigt stora komododrakar och även en del vilda rådjur.








Inte varje dag man ser drakbajs











Efter Komodo var det dags för ännu ett snorklingsställe och sedan ett grymt fiskeställe var vi lyckades fånga 6 "White Snapper" under 2 timmar. 















Sista dagen skulle snart visa sig vara den absolut häftigaste, vi vaknade alla till soluppgången inte långt från Komodo. Vi satte fart mot Manta Point som låg ca 2 timmar därifrån, ett område där Mantan eller djävulsrockan ofta befinner sig. Det var extremt strömt där men vädret gjorde sitt för att hjälpa oss hitta de, efter bara ca 15-20 minuter såg vi den, den dök t o m upp till vattenytan och vinkade med sina enorma vingar. Vi satte kurs mot mantan och hoppade sedan i vattnet och simmade med all kraft för att hitta de.

Visste ni att mantan kan bli upp till 7 meter mellan vingspetsarna och kan väga uppåt 2 ton.


Såhär stod vi över 30 minuter, precis som överexalterade små barn som väntar på jultomten

När vi jagat färdigt snorkeldriftade vi med strömmen och blev sedan upplockade efter någon timme på en helt annan plats. Varför det är så strömt här beror på att Pacific Ocean och Indian Ocean krockar med varandra och bildar dessa varma och kalla strömmar som gör att man inte riktigt kan bestämma vilket håll man ska simma åt.

Framåt kvällen begav vi oss mot den sista anhalten, här snorklade vi och käkade upp en fantastisk lunch bestående av egenfångad fisk, potatis, ris, nudlar och grönsaker.










Solnedgången påväg hem

Här kommer en youtubefilm från all snorkling.



Sammanfattningsvis Gili & Flores so far

Okej, vart ska vi börja?
Efter trekkingen var vi rätt trötta och träningsvärken började kicka in ganska fort, så vi tog oss till Gili Trawangan för lite relaxing och självklart festa lite. Efter några dagar där kände vi oss nöjda och tog oss vidare mot Gili Meno, där var dock vädret dåligt och det regnadee nästan varje dag (av 2 dagar) men vi gjorde iaf ett dyk som vi inte var allt för nöjda över.

Efter Gili drog vi vidare mot Flores och Laboun Bajo, en helvetesresa på ca 48 timmar men nu är vi iaf här och det är helt underbart. Vädret är på vår sida och vi har haft en fantastisk dag då vi drog ut på vischan med motorcyklar, verkligen en underbar upplevelse.

Imorgon ska vi köra en 3 days 2 nights tour för att besöka bla Rinca Island och Komodo Island, tyvärr blir det inte mycket mer än så här, ni får helt enkelt nöja er med bilderna då vi inte har tid att skriva dessa långa berättelser.

Kramkram



Från Gili, underbara stränder över hela ön


Dessa skyltar var överallt på Gili Trawangan men vi tog självklart aldrig några.




Finn 1 fel


Solnedgång från färjan

Här är lite bilder från vår dagstur här i Laboun Bajo, Flores






Börjar jag bli fet?








Vår nya vän Lee med några underbara barn vi träffade mitt ute i ingentstans.








Mitt i allt fick vi punka men som lätt fixades med lite hjälp


Vi såg lite örnar när vi var och käkade lunch





Dagen avslutades med att vi tvättade vår motorcyklar och badade vid vattenfallet






och Lee var självklart tvungen att vara värst och körde på sin volt...

Mer än så får ni inte, dock kommer det förhoppningsvis upp ett härligt inlägg om några dagar igen.

Lombok & Gunung Rinjani

När vi nu kände oss färdiga med Bali och Kuta Beach var det dags att bege
sig av mot Lombok och lite bergsbestigning. Vi bokade en minibuss som tog
oss till Padangbai öster om Bali, härifrån går många färjor och speedboats
över till Lombok och Giliöarna. Eftersom vi alltid är sugna på lite äventyr
så bokade vi in oss på en 2 nights 3 days trekking tour hos Perama Office
som stod med i Lonely Planetboken. Här betalade vi häften av turen och skulle
betala resten när vi kom fram till Lombok. När vi kom över till Lombok efter att
ha tagit färjan som tog ca 4 timmar blev vi trevligt bemötta av några som
kallar sig för "Lombok Family", det var det företaget som skulle ta oss vidare
till berget och trekkingturen vi bokat.
När vi nu kände oss färdiga med Bali och Kuta Beach var det dags att bege sig av mot Lombok och lite bergsbestigning. Vi bokade en minibuss som tog oss till Padangbai, öster om Bali, härifrån går många färjor och speedboats över till Lombok och Giliöarna. Eftersom vi alltid är sugna på lite äventyr så bokade vi in oss på en 2 nights 3 days trekking tour hos Perama Office som stod med i Lonely Planetboken. Här betalade vi häften av turen och skulle betala resten när vi kom fram till Lombok. När vi kom över till Lombok efter att ha tagit färjan som tog ca 4 timmar blev vi trevligt bemötta av några som kallar sig för "Lombok Family", det var det företaget som skulle ta oss vidare till berget och trekkingturen vi bokat.







Efter ca 2 timmars bilfärd blev vi avsläppta på ett homestay där vi träffade någon som hette Danny som tydligen arrangerade dessa turer upp i bergen. Han ville ha resten av betalningen och eftersom jag (Adam) fått "lön" den dagen blev jag ivägkörd till ATM:n för att ta ut de pengar som behövdes.

När jag kom fram till ATM:n och matade in 3 000 000 rupiah vilket motsvarar ca 2 000 svenska kronor blev jag nekad och automaten sa att jag inte hade så mycket pengar och bad mig mata in en mindre summa.
Jag gick ner till 2 500 000 rupiah utan någon vidare lycka, efter att ha stått där i 5 min sluade det med att jag fick ut 500 000 rupiah vilket tyvärr  var 200 000 ifrån det vi behövde för att få ihop betalningen.

Så i lite panik fick vi låna deras internet var vi försökte få kontakt med någon som kunde skicka över lite pengar, nu var klockan 9 på kvällen och vi skulle upp 05:30 dagen därpå och då var det fortfarande 2 timmars bilresa för att komma till vår slutgiltiga destination.

Vi fick kontakt med Patrik på Facebook som sedan kunde kontakta Ludwig som var i Åkersberga och inte hade möjlighet att göra någon överföring, men han i sin  tur kunde ringa Mesch mamma Camilla som förde över de pengar som fattades.

Efter ännu en biltur till ATM:n hade vi lyckats, allt detta inom loppet av 30 minuter är ganska fantastiskt då vi befinner oss på en liten ö på andra sidan jorden, slutet gott allting gott, eller?

Nu hade ju klockan hunnit med att bli halv 10 och vi hade fortfarande inte käkat någon middag, vi beställde in varsin "fried noodle with vegetables" och slängde i oss den i samma veva som vi hoppade in i bilen.

Väl framme var klockan strax innan midnatt eftersom ingen biltur tar den tid de säger att den ska ta utan oftast det dubbla. Vi fick vårt rum och precis när vi ska lägga oss knackar det på dörren, det var vår guide som ville presentera sig och berätta om upplägget samt informera oss om att han väcker oss 04:00 och inte 05:30 som de sagt tidigare. Pricken över i:et måste nog vara när han sa att han ville ha 300 000 till i var av någon märklig anledning, så efter att ha diskuterat i ca 10 min kommer vi fram till att det är bättre att ta det här i morgon.


Fullt påklädda och redo för lite äventyr

Trekkingen startade efter att vi smällt i oss en banana pancake strax efter fyra och det skulle bli en vandring på ca 6 timmar innan vi var framme vid sista stoppet. Det blev inget mer tjaffs om några 300 000 rupiah utan allt verkade ha varit ett enda stort missförstånd. Det skulle komma att bli en riktigt tuff vandring, t o m för mig som har spelat handboll i x antal år var det skitjobbigt, det kändes som att benen skulle gå av ibland och ingen tidigare handbollsträning eller fysträning kan mäta sig med hur jobbigt det var att bestiga detta berg.


Nyvaken Mesch vid första stoppet






Riktiga män går barfota





Eftersom att vår guide var bakis eller något och resten av gruppen gick så sakta att man helt enkelt var tvungen att gå om var det jag, Mesch och en ukrainare på 45 bast som höll täten. Det var en fantastisk lättnad som strömmade igenom kroppen när vi efter ca 5 timmar och 30 min nådde sista baslägret. Här slocknade jag och Mesch och sov i någon timmme innan resten av gruppen kom fram med vår guide som strax därpå började rigga upp för lunch.



Sista baslägret









Vädret var halvtaskigt, det var ganska mulet och regnet började närma sig samtidigt som vinden blåste genom den tiogradiga luften. Efter lunch gick vi alla och la oss och vi vaknade inte för än tre timmar senare då hunden vi stött på tidigare började skälla utanför vårt tält.

Nu var klockan runt 3 och vi fick reda på att det inte skulle bli någon mer vandring idag pga vädret, vi fick även reda på att det under regnsäsong är olagligt att göra den här trekkingen och att nationalparken som berget befinner sig i är stängd efter September månad, då "dry season" går över till "Wet season. Och som att detta inte skulle vara allt så var trekkingen vi betalat för en "1 night 2 days tour".

Vi var inte sura för det och valde att strunta i allt och se det fina i det hela, vi var uppe i det näst högsta berget i Indonesien med sina 3726 meter och med en vulkan som fortfarande var aktiv och som haft utbrott 2009 och att det kan hända snart igen, det är inte så illa pinkat.

När klockan började närma sig middag (runt 4) valde vi att gå upp och kika på utsikten, vi kunde inte se så mycket och benen som var så trötta ville helst inte gå så mycket mer så vi gick tillbaka ganska snart. På väg ner möter vi ukrainaren som säger att han tänkt gå upp till toppen och jag kunde inte annat än tacka ja när han frågade om jag ville hänga på. Mesch hade lite för ont i benen och valde istället att gå tillbaka till baslägret för att vila.



När jag och ukrainaren som för övrigt heter Andrew, började komma upp en bit så började molnen lätta och det blev snart så klart att man kunde se hela vägen till havet, svårslaget!







När vi kom ännu längre upp började molnen att tätna på igen och snart kunde vi inte se vart vi gick så vi bestämde oss för att det var för farligt och att vi borde återvända. 







Middagen var praktiskt taget serverad när vi kom tillbaka till baslägret igen och efter att ha käkat upp den var det dags att sova igen och guiden berättade att om vädret fortsätter såhär och molnen inte lättar så blir det ingen vidare vandring utan raka vägen hem igen. Vi vaknade självklart av ösregn och pissväder så efter frukosten begav vi oss ner igen och det gick betydligt mycket lättare och fortare än vägen upp.

Jag, (Adam), blev bajsnödig efter 20 minuter så jag var nere på 1 timma och 20 minuter.
Nu har vi tagit oss vidare till Gili Trawangan och tagit in på ett schyst homestay med gratis frukost.


Kram på er där hemma!

Bali, Kuta Beach och en heldagstur vi sent kommer glömma!

Som ni säkert redan har märkt så tog Ludwig adjö av Äventyrsresan, jobbet kallade och de "fjuttiga" semesterdagarna började nå sitt slut. Så den 3:e Januari 2012 var det med lite brustna hjärtan som vi kramades farväl hårt. Det ni säkert inte vet är att vår bundsförvant och trogne reskamrat Joel följde med i Ludwigs fotspår och de tog båda planet till Bangkok för att sedan ta sig vidare mot kära Sverige.

Så nu har Äventyrsresan halverats och det är då Adam och Mesch som drar i spakarna helt och hållet och vi hoppas kunna underhålla er lika bra som förr.

Så jag (Adam) och Mesch tog oss till flygplatsen för internationella flyg en bit utanför Kuala Lumpur och som ni sett i ett tidigare inlägg så var resmålet Bali. Efter ett antal timmars boendeletande här i Kuta Beach hittade vi till slut ett boende som kostade 100 svenska och då var vi "ganska" nöjda. Eftersom dagen började lida mot sitt slut så blev det en hyfsat tidig hemgång.



Dagen därpå låg vi på stranden nästan hela dagen, det var jättemolnigt så vi behövde inte bry oss om solskyddsfaktorn tills vi såg på varandra efter några timmar och insåg att vi bränt oss. Så det blev inte mycket mer solandes den dagen, utan vi hängde på en pub och drack lite bärs istället.




Allt det här ska en dag bli ert..



När vi kände oss färdiga var det dags att boka upp morgondagen för att ligga på stranden dagarna i ändan är inte riktigt vår grej. Vi bokade en heldagstur för 200 rp efter en massa funderande om vi kanske skulle skita helt i Bali och bara dra direkt till Lombok och Giliöarna men vi valde att ge det en chans och det är vi glada för såhär i efterhand.

Vi steg upp halv 8 dagen därpå och drog iväg med våran underbara taxichaffis halv 9. Vi började dagen med att kolla på en traditionell inhemsk dans/uppvisning som för det mesta var ganska konstig och med riktigt konstiga sexuella inslag som finns på film.







Efter någon timme var uppvisningen slut och vi som var lite trötta redan innan kände oss lagom uppiggade efter den här tillställningen. Nästa anhalt var all hantverk nära Ubud, vi började med att besöka ett ställe var de målar mönster på halsdukar och tavlor, samt syr upp fina konstverk. Därefter drog vi vidare till silverochguldtillverkningen som inte var speciellt rolig men ack så fina saker det fanns. Sista hantverkardestinationen var trätillskärningen vilket faktiskt var otroligt imponerande, här fanns det alltifrån en två meter hög skapelse av ett lejon till en riktigt fin mahognyfamilj av bord och stolar. Och allt var handgjort, mycket imponerande!
















Haha här är en bild på oss som en av personalen tog när han försökte penetrera min kamera

Sen var det dags för något som heter så fyndigt som Monkey Forest, en skog med apor helt enkelt. Det var väl roligt men efter att ha sett ett dussintal apor känner man sig ganska mätt på det. Ungefär samma grej som att kolla in tempel, har man sett ett, eller t o m tre så har man sett alla. 


Christoffer Bergström







Efter två glassar mättare satte vi oss i bilen för... ..tredje gången femte gången kanske och nu var nästa destination Rice Terrace. Det var faktiskt väldigt fint och det tog en stund innan vi kände oss klara med den vackra utsikten. Ungefär samma känsla och upplevelse som teplantagen i Cameron Highlands, fast lite mindre den här gången.






Nu var det dags för någon fruktodling eller något annat.. Eftersom taxichaffisen var urusel på engelska så förstod jag helt enkelt inte vad det var vi skulle göra men jag såg en frukt på en bild han pekade på och ja bara nickade och log artigt såsom man alltid gör när man inte fattar något.

Vi togs emot av ett härligt regn när vi klev ur vår minivan men bemöttes snabbt av personalen som kom springandes med paraplyer. Vi fick en trevlig liten guide som berättade om Kopi Luwak Kaffet för oss och vi förstod ganska snabbt att det var en form av kaffeprovning vi kommit till.




Här förklarar hon hur bajset från palmmården blir till kaffebönor


Nöjda slog vi oss ner vid ett bord vi blivit hänvisade till och det kom snabbt ett antal shotglas med diverse kaffe, samt tésorter att smutta på. Detta skulle senare visa sig vara en av de bästa turerna vi varit på. Personalen frågade hela tiden om vi ville ha mer av någonting och efter vad som känns som tio koppar te och kaffe samt lite Balinesisk sprit och några cigarillar var vi mer än nöjda. 








Den härliga cigarillen med inslag av nejlika



Nu kunde vi lika gärna ha vänt om och kört hem men dagen var inte slut. Vår chaufför som för övrigt bjöd oss på lammspett på vägen hem tog oss vidare mot Kintamani och berget Gunung Batur (en gammal vulkan på ca 1700m). Vi fick äntligen äta (klockan var runt 2) och med en utsökt buffé och en utsikt som heter duga kunde dagen inte slutat bättre.





Nu sitter vi på en restaurang och avnjuter en iskall Bintang och ska snart bege oss hem för imorgon bär det av mot Lombok och dessa Öar vi tidigare pratat om.

Till Bali och vidare!

Nu sitter vi på flygplatsen i Kuala Lumpur och ska strax påbörja boardingen, nästa anhalt är Bali och det ska bli så skönt att få vara nära stranden igen och slippa det hetsiga storstadslivet.



Att tillaga och äta groda