Lombok & Gunung Rinjani

När vi nu kände oss färdiga med Bali och Kuta Beach var det dags att bege

sig av mot Lombok och lite bergsbestigning. Vi bokade en minibuss som tog

oss till Padangbai öster om Bali, härifrån går många färjor och speedboats

över till Lombok och Giliöarna. Eftersom vi alltid är sugna på lite äventyr

så bokade vi in oss på en 2 nights 3 days trekking tour hos Perama Office

som stod med i Lonely Planetboken. Här betalade vi häften av turen och skulle

betala resten när vi kom fram till Lombok. När vi kom över till Lombok efter att

ha tagit färjan som tog ca 4 timmar blev vi trevligt bemötta av några som

kallar sig för "Lombok Family", det var det företaget som skulle ta oss vidare

till berget och trekkingturen vi bokat.

När vi nu kände oss färdiga med Bali och Kuta Beach var det dags att bege sig av mot Lombok och lite bergsbestigning. Vi bokade en minibuss som tog oss till Padangbai, öster om Bali, härifrån går många färjor och speedboats över till Lombok och Giliöarna. Eftersom vi alltid är sugna på lite äventyr så bokade vi in oss på en 2 nights 3 days trekking tour hos Perama Office som stod med i Lonely Planetboken. Här betalade vi häften av turen och skulle betala resten när vi kom fram till Lombok. När vi kom över till Lombok efter att ha tagit färjan som tog ca 4 timmar blev vi trevligt bemötta av några som kallar sig för "Lombok Family", det var det företaget som skulle ta oss vidare till berget och trekkingturen vi bokat.

Efter ca 2 timmars bilfärd blev vi avsläppta på ett homestay där vi träffade någon som hette Danny som tydligen arrangerade dessa turer upp i bergen. Han ville ha resten av betalningen och eftersom jag (Adam) fått "lön" den dagen blev jag ivägkörd till ATM:n för att ta ut de pengar som behövdes.

När jag kom fram till ATM:n och matade in 3 000 000 rupiah vilket motsvarar ca 2 000 svenska kronor blev jag nekad och automaten sa att jag inte hade så mycket pengar och bad mig mata in en mindre summa.

Jag gick ner till 2 500 000 rupiah utan någon vidare lycka, efter att ha stått där i 5 min sluade det med att jag fick ut 500 000 rupiah vilket tyvärr  var 200 000 ifrån det vi behövde för att få ihop betalningen.

Så i lite panik fick vi låna deras internet var vi försökte få kontakt med någon som kunde skicka över lite pengar, nu var klockan 9 på kvällen och vi skulle upp 05:30 dagen därpå och då var det fortfarande 2 timmars bilresa för att komma till vår slutgiltiga destination.

Vi fick kontakt med Patrik på Facebook som sedan kunde kontakta Ludwig som var i Åkersberga och inte hade möjlighet att göra någon överföring, men han i sin  tur kunde ringa Mesch mamma Camilla som förde över de pengar som fattades.

Efter ännu en biltur till ATM:n hade vi lyckats, allt detta inom loppet av 30 minuter är ganska fantastiskt då vi befinner oss på en liten ö på andra sidan jorden, slutet gott allting gott, eller?

Nu hade ju klockan hunnit med att bli halv 10 och vi hade fortfarande inte käkat någon middag, vi beställde in varsin "fried noodle with vegetables" och slängde i oss den i samma veva som vi hoppade in i bilen.

Väl framme var klockan strax innan midnatt eftersom ingen biltur tar den tid de säger att den ska ta utan oftast det dubbla. Vi fick vårt rum och precis när vi ska lägga oss knackar det på dörren, det var vår guide som ville presentera sig och berätta om upplägget samt informera oss om att han väcker oss 04:00 och inte 05:30 som de sagt tidigare. Pricken över i:et måste nog vara när han sa att han ville ha 300 000 till i var av någon märklig anledning, så efter att ha diskuterat i ca 10 min kommer vi fram till att det är bättre att ta det här i morgon.


Fullt påklädda och redo för lite äventyr

Trekkingen startade efter att vi smällt i oss en banana pancake strax efter fyra och det skulle bli en vandring på ca 6 timmar innan vi var framme vid sista stoppet. Det blev inget mer tjaffs om några 300 000 rupiah utan allt verkade ha varit ett enda stort missförstånd. Det skulle komma att bli en riktigt tuff vandring, t o m för mig som har spelat handboll i x antal år var det skitjobbigt, det kändes som att benen skulle gå av ibland och ingen tidigare handbollsträning eller fysträning kan mäta sig med hur jobbigt det var att bestiga detta berg.

Nyvaken Mesch vid första stoppet






Riktiga män går barfota

Eftersom att vår guide var bakis eller något och resten av gruppen gick så sakta att man helt enkelt var tvungen att gå om var det jag, Mesch och en ukrainare på 45 bast som höll täten. Det var en fantastisk lättnad som strömmade igenom kroppen när vi efter ca 5 timmar och 30 min nådde sista baslägret. Här slocknade jag och Mesch och sov i någon timmme innan resten av gruppen kom fram med vår guide som strax därpå började rigga upp för lunch.

Sista baslägret

Vädret var halvtaskigt, det var ganska mulet och regnet började närma sig samtidigt som vinden blåste genom den tiogradiga luften. Efter lunch gick vi alla och la oss och vi vaknade inte för än tre timmar senare då hunden vi stött på tidigare började skälla utanför vårt tält.

Nu var klockan runt 3 och vi fick reda på att det inte skulle bli någon mer vandring idag pga vädret, vi fick även reda på att det under regnsäsong är olagligt att göra den här trekkingen och att nationalparken som berget befinner sig i är stängd efter September månad, då "dry season" går över till "Wet season. Och som att detta inte skulle vara allt så var trekkingen vi betalat för en "1 night 2 days tour".

Vi var inte sura för det och valde att strunta i allt och se det fina i det hela, vi var uppe i det näst högsta berget i Indonesien med sina 3726 meter och med en vulkan som fortfarande var aktiv och som haft utbrott 2009 och att det kan hända snart igen, det är inte så illa pinkat.

När klockan började närma sig middag (runt 4) valde vi att gå upp och kika på utsikten, vi kunde inte se så mycket och benen som var så trötta ville helst inte gå så mycket mer så vi gick tillbaka ganska snart. På väg ner möter vi ukrainaren som säger att han tänkt gå upp till toppen och jag kunde inte annat än tacka ja när han frågade om jag ville hänga på. Mesch hade lite för ont i benen och valde istället att gå tillbaka till baslägret för att vila.

När jag och ukrainaren som för övrigt heter Andrew, började komma upp en bit så började molnen lätta och det blev snart så klart att man kunde se hela vägen till havet, svårslaget!

När vi kom ännu längre upp började molnen att tätna på igen och snart kunde vi inte se vart vi gick så vi bestämde oss för att det var för farligt och att vi borde återvända. 

Middagen var praktiskt taget serverad när vi kom tillbaka till baslägret igen och efter att ha käkat upp den var det dags att sova igen och guiden berättade att om vädret fortsätter såhär och molnen inte lättar så blir det ingen vidare vandring utan raka vägen hem igen. Vi vaknade självklart av ösregn och pissväder så efter frukosten begav vi oss ner igen och det gick betydligt mycket lättare och fortare än vägen upp.

Jag, (Adam), blev bajsnödig efter 20 minuter så jag var nere på 1 timma och 20 minuter.

Nu har vi tagit oss vidare till Gili Trawangan och tagit in på ett schyst homestay med gratis frukost.


Kram på er där hemma!

Poncho-bilden av Mesch är tagen PRECIS efter att någon bakom kameran sa "Vi hade ju i alla fall tur med vädret!"

Ja vilken tur att det fungerade med penga-överföringen där! Men jag hade inte hört ett ord om att vulkanen fortfarande är aktiv! Jag trodde att den var utdöd sen många år tillbaka. Annars hade jag givetvis förbjudit er att klättra upp där!!!

Skönt att ni är nere på landbacken igen. kram!

Fantastiska bilder och jättebra repotage! Var rädda om er jag fortsätter följa er,Jättekram.

Inger (mormor)

Alla ni som tvekade, nu är första träningspasset avlklarat! Rippad som fan vart jag

Man kan ana att ni varit med om en del saker som ni inte skriver om!

Farmor hälsar och 2K överfört i morse, lite sent! Sorry!